åååhåhå spendera mera!
jag har köpt.. idag igen, fast jag ju inte skulle. Men det är ju så svårt när man hittar saker man vill ha! Mamma hindrade mig från att spontanköpa en vattenkokare, jag har inte bestämt än om det var bra eller dåligt. Den var ju fin :')

Orden vill inte, jag misstänker att jag tappat skriveriet någonstans på vägen. Kanske inte bara skriv, utan hela uttryckeriet eller vad man nu ska kalla det. Det är så mycket som vill ut, men det tar liksom stopp. Jag sväljer när jag borde skrika och duckar när jag borde hoppa.

Hur som helst fick jag besök idag, och det var trevligt. Ett litet avbrott i rastlösheten och städstrejkandet! :)

jävligt kul spel måste jag säga. Jag var bara tvungen att köpa det! dock verkar det starkt beroendeframkallande, vilket kanske märktes igårkväll.. kul att se er allihop, åtminstone några minuter innan vi startade tvn :D

okey, det här är aningen pinsamt.. men jag har faktiskt träningsverk, fortfarande. vi red western i måndags, (mellan tvspelande) och det var både trevligt och skitkul...då.. inte dagen efter..! jag har gått omkring som en cowboy i sen dess, känns som jag har en sopkvast mellan knäna. -.-'

Då var man tillbaka från ett gömt paradis i fjärran. nu känns det lite som om allt bara var en dröm, som om man varit hemma i evigheter. men jag har haft skitkul, ett minne för livet :)
Det är sjukt hur snabbt man vänjer sig vid en annan verklighet. nya rutiner och mönster. jag hade kunnat stanna där borta ett bra tag till, men jag antar att man ska åka hem innan man tröttnar. nu har man något att längta tillbaka till!

Grillat är så grymt gott. speciellt champinjoner, som alltid tar slut alldeles för tidigt. idag har jag beställt MÅNGA!

Jag kom hem, tog av mig skorna, gick fram till papperskorgen, böjde huvudet över den och spottade ut tuggummit. En grovmiss.

Promenerade med hund och matte idag. När vi gick ned mot ån passerade vi en parkerad corsa. just den modellen fick mig att tänka tillbaka på en händelse, något som skedde för många år sedan.

Vi var barn på den tiden, små barn. Benen var fulla av spring och huvudet späckat med fantasier och idéer. Vi lekte runt gungorna, jagalekar och äventyrslekar. av någon anledning fick vi för oss att vi skulle hämta något i bilen. Nycklarna var snabbt på plats och vi stod uppradade bakom den gröna corsan. Med en liten kraftansträngning fick vi upp bakluckan. Jag kan fortfarande minnas hur det var när man var så liten att bakluckan försvann upp i skyn när man öppnade den. Nu var det här en ganska liten bil, så några problem med att nå upp hade vi inte. Vi turades om att sitta i bagageutrymmet. Det var litet, men nog fick man plats alltid! Självklart var det intressant att prova om alla tre rymdes. Det gick fint. Men kunde vi stänga också? Kvickt böjde vi ned våra små huvuden. "Det går väl att öppna inifrån?" vet jag att jag undrade. Ungefär samtidigt smällde luckan igen och allt blev svart. Vi famlade i mörkret och upptäckte snart att det där med att öppna inifrån var lättare sagt än gjort. "Det går inte" konstaterade någon och paniken växte i det lilla utrymmet.
"jag glömde säga till pappa att vi gick hit"

Ibland tror jag att jag är kvar i den där bilen. Fastklämd i totalt mörker, med huvudet mot mina knän, och armarna så tätt intill kroppen att jag inte skulle kunna vifta bort en mygga. jag känner hur syret i luften blir alltmer sällsynt och hur paniken växer i allt det svarta. Ibland glömmer jag det som var så självklart för det där barnet. Att fokusera och lösa problemet, för både andras och min skull. Ibland glömmer jag hur man hittar ut.

jag såg ett stjärnfall idag. jag brukar ha en tendens att missa dem, men idag såg jag faktiskt. jag satt i gräset och tuggades på av en hel myggfamilj när jag såg det. jag önskade ingenting då, men jag ska nog göra det nu, för man vet ju aldrig. plötsligt händer det.

Dimma över mina ängar
Nakna fötter mot en asfaltsväg
En oas, en imaginär replik

Saknad, konsekvens av obehörighet
Ett barns försvar i vinden
Så nära, ändå är det inte här.

jag är så trött att jag inte orkar skriv mycket alls, trots att den här dagen förtjänar det. kvällen bjöd trots allt på ett väldigt trevligt 18årsfirande och mycket skratt. jag är både lycklig och tacksam för att ja får uppleva sådana här stunder!


Jag lajvar ibland, vilket många redan vet. För er som inte vet vad det handlar om.. tyvärr, jag kan inte förklara, för det måste upplevas. Vad jag än säger låter det fel och missledande. Frågar någon vad lajv är svarar jag i regel något som "improvisationsteater" eller "medeltida läger". Man kan ju inte säga att man springer runt i skogen och bankar på varandra med latexvapen, då blir man idiotförklarad. Dessutom är det inte vad det egentligen handlar om. Vill man uppleva något annorlunda bör man testa, för med rätt sällskap och rätt stämning är det.. ja.. helt sjukt jävla häftigt. Men nu var det varken försvarstal eller förklaringar jag var ute efter med det här. Jag tänkte bara tala om att jag fått lite abstinens. Jag vill ut i skogen nu. Eftersom det förefaller ytterst omöjligt har jag suttit i två dagar och pysslat med tillbehör för att stilla mina begär. Det blir asfult, men jag är sysselsatt i alla fall! Igår satt jag lite för länge, glömde bort tiden och fick en fin röd bränna på ryggen, det svider fortfarande.

att blunda och minnas

varför man är lycklig