jag står på knä framför datorn. stolen är täckt med grejer, mestadels gamla tvspel. jag ska städa ikväll, rensa, sortera och sånt. kanske t.o.m. kasta, men det är jag så sjukt dålig på, även om det skulle behövas. jag hittar aldrig det jag letar efter, fast jag alltid lägger allting överst. jag förstår inte hur det blir sån röra här hela tiden. det är nästan.. magiskt.
jag fick en ful rand igår som jag försökte sola bort idag. nu har jag två i stället. jag är tacksam för att vi har poolen, det är så grymt skönt att dåsa omkring på en madrass i solen.
Lite nytta har jag faktiskt gjort idag. Jag har hjälpt till att hämta och montera en loftsäng. Stackars liten tjej vars föräldrar sålde den, hon var helt förkrossad. Jag vet hur hon kände sig, för jag var likadan. Och är fortfarande. Det är superjobbigt att sälja/ ge bort saker, för de hör ju till mig? De ska ju finnas där jag är? jag minns när vi sålde barnstolarna, sådana där från ikea, i trä med bygel. usch vad hemskt det var. Och mitt skrivbord. Jag visste mycket väl att det var för litet, att jag knappt fick plats med benen när jag satt vid det.. Men fy vilken ångest, tur att jag inte var hemma när det hämtades. Och det var inte ens länge sen. Jag borde verkligen lära mig att göra mig av med saker som jag inte behöver!
måndag 28 juni 2010
Det slog mig just att jag nästan alltid är grymt trött när jag skriver här. orden stavas lite hur som helst och meningsbyggnaden blir inte vad den borde vara. Jag ska fixa bilder imorgon, från midsommar tex, men idag orkar jag bara inte. det har varit en lång härlig söndag. Herregud.. söndagar som är mina ångestdagar i vanliga fall.
jag har jobbat idag. fixat kaffe och fika, väntat på besökare och spelat fia med knuff. förlåt, kasta gris också, men det vill jag helst glömma, för det gick inte alls bra. jag har varit seg och klumpig hela dagen, huvudet hänger inte med vad kroppen tänkt göra och tvärtom. jag glömmer saker, tappar saker, blandar ihop saker. en stund var det lite komiskt, men i längden blev det bra drygt. när jag för tredje gången glömde fotot jag fick idag suckade jag djupt inombords. men det man inte har i huvudet får man ha i fötterna, som någon klok människa sagt.
en myra bet mig när vi låg i gräset och solade. det gjorde djävulskt ont! jag har blivit biten förut, men den här myran måste varit dopad, shitt var det värkte i hela armen. i några minuter tvivlade jag på att jag skulle överleva, men när jag insåg hur sjukt patetisk dödsorsaken skulle vara tog jag mig samman och bet ihop. nästa gång någon blir biten av en myra skall jag skratta och låtsas att det minsann inte är så farligt. det är alldeles för ocoolt att erkänna smärtan i framtiden.
under kvällen blev det en del filmtittande. i en av filmerna dök den klassiska scenen upp där det fejkade paret skall bevisa att de hör ihop genom den sanna kärlekskyssen...
jag gick.., nej det gjorde jag inte, jag flög fram på vägen. Eller kanske svävade. Hur som helst är jag säker på att varje steg jag tog var åtminstone en decimeter över marken. Grupper av unga människor stod överallt. De pratade, skrattade och rökte. Dimmiga blickar följde mina rörelser, en och annan ropade något åt mitt håll. Jag gick långsamare och stannade framför en kille som snabbt påbörjat vad som skulle likna en konversation. Jag minns inte riktigt, men troligtvis inledde han med hej. Han presenterade sina vänner, men jag tvivlar på att han kände dem bättre än jag. "Är det här din tjej?" undrade en av dem. Jag såg hur han fick ett finurligt leende på läpparna innan han svarade, "Ja, det här är min tjej.., eller hur?" och tittade menande på mig. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, men sa till slut att "jaa, det stämmer". Killens kompisar tittade storögt på honom, "nää, du ljuger". Han upprepade att jag minsann var tillsammans med honom och jag nickade instämmande. Lite kul var det, att helt spontant bli fångad bara sådär. Hans kompisar skrattade och skämtade, till slut kom någon på iden att det hela skulle bevisas. "Kyss henne rå!" hojtade de. Han tittade snabbt på mig, som för att se efter om jag fortfarande var med i pjäsen.
"kyss varandra då, om ni är tillsammans"
jag har jobbat idag. fixat kaffe och fika, väntat på besökare och spelat fia med knuff. förlåt, kasta gris också, men det vill jag helst glömma, för det gick inte alls bra. jag har varit seg och klumpig hela dagen, huvudet hänger inte med vad kroppen tänkt göra och tvärtom. jag glömmer saker, tappar saker, blandar ihop saker. en stund var det lite komiskt, men i längden blev det bra drygt. när jag för tredje gången glömde fotot jag fick idag suckade jag djupt inombords. men det man inte har i huvudet får man ha i fötterna, som någon klok människa sagt.
en myra bet mig när vi låg i gräset och solade. det gjorde djävulskt ont! jag har blivit biten förut, men den här myran måste varit dopad, shitt var det värkte i hela armen. i några minuter tvivlade jag på att jag skulle överleva, men när jag insåg hur sjukt patetisk dödsorsaken skulle vara tog jag mig samman och bet ihop. nästa gång någon blir biten av en myra skall jag skratta och låtsas att det minsann inte är så farligt. det är alldeles för ocoolt att erkänna smärtan i framtiden.
under kvällen blev det en del filmtittande. i en av filmerna dök den klassiska scenen upp där det fejkade paret skall bevisa att de hör ihop genom den sanna kärlekskyssen...
jag gick.., nej det gjorde jag inte, jag flög fram på vägen. Eller kanske svävade. Hur som helst är jag säker på att varje steg jag tog var åtminstone en decimeter över marken. Grupper av unga människor stod överallt. De pratade, skrattade och rökte. Dimmiga blickar följde mina rörelser, en och annan ropade något åt mitt håll. Jag gick långsamare och stannade framför en kille som snabbt påbörjat vad som skulle likna en konversation. Jag minns inte riktigt, men troligtvis inledde han med hej. Han presenterade sina vänner, men jag tvivlar på att han kände dem bättre än jag. "Är det här din tjej?" undrade en av dem. Jag såg hur han fick ett finurligt leende på läpparna innan han svarade, "Ja, det här är min tjej.., eller hur?" och tittade menande på mig. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, men sa till slut att "jaa, det stämmer". Killens kompisar tittade storögt på honom, "nää, du ljuger". Han upprepade att jag minsann var tillsammans med honom och jag nickade instämmande. Lite kul var det, att helt spontant bli fångad bara sådär. Hans kompisar skrattade och skämtade, till slut kom någon på iden att det hela skulle bevisas. "Kyss henne rå!" hojtade de. Han tittade snabbt på mig, som för att se efter om jag fortfarande var med i pjäsen.
"kyss varandra då, om ni är tillsammans"
söndag 27 juni 2010
det tycks aldrig ta slut. nu sitter jag här igen, precis som jag gjort flera dagar den här veckan. det är för länge sedan dags att sova, och jag ska försöka snart. dagen har varit givande. jag har trots allt delat en måltid i kyrkan - kebab.
jag jobbar sm guide i vår kyrka den här helgen. mestadels sitter man bara och väntar på besökare. idag dök 8 personer upp på 3 tre timmar, fast en av dem var ju med hela tiden. och en annan är fd vaktmästare och har själv guidat i många år.
efter jobbet skulle vi bara svänga förbi hos maria och låna en film. tro det eller ej, men vi fastnade i flera timmar. då bör tilläggas att maria inte ens var hemma. vi blev bortskämda med sunessommar, kladdkaka oc trevliga samtal.
när vi kom hem var jag trött och ganska grinig. men det händer ganska ofta när jag inte äter ordentligt. så när jag fått i mig en gigantisk hamburgare, väldigt mycket majs, en grillad champinjon med bacon och hinkvis med kladdkaka och glass blev humöret bättre. fast jag måste säga att min mage känns som en sprickfärdig ballong.
långt från verkligheten
långt från orden
långt från sanningen och krav
långt från tveksamheten
långt från orden
långt från tron och hoppets grav
jag jobbar sm guide i vår kyrka den här helgen. mestadels sitter man bara och väntar på besökare. idag dök 8 personer upp på 3 tre timmar, fast en av dem var ju med hela tiden. och en annan är fd vaktmästare och har själv guidat i många år.
efter jobbet skulle vi bara svänga förbi hos maria och låna en film. tro det eller ej, men vi fastnade i flera timmar. då bör tilläggas att maria inte ens var hemma. vi blev bortskämda med sunessommar, kladdkaka oc trevliga samtal.
när vi kom hem var jag trött och ganska grinig. men det händer ganska ofta när jag inte äter ordentligt. så när jag fått i mig en gigantisk hamburgare, väldigt mycket majs, en grillad champinjon med bacon och hinkvis med kladdkaka och glass blev humöret bättre. fast jag måste säga att min mage känns som en sprickfärdig ballong.
långt från verkligheten
långt från orden
långt från sanningen och krav
långt från tveksamheten
långt från orden
långt från tron och hoppets grav
lördag 26 juni 2010
midsommar har varit trevlig i år. vi vaknade före lunch, åt en härlig frukost och for ut ur stan fler gånger än planerat. vi glömde nämnligen en påse potatisbullar, lite gräslök och andra viktiga saker. Vi handlade på willys och jag glömde min korg mitt i affären när jag började prata i telefon. tur att någon saknade sin plodpudding innan vi åkt därifrån.
trots tidsbrist, eller åtminstone lite stress hann vi ganska lagom fira midsommar. vi har gått i högt grös och plockat blommot, sågat sly och klätt vår egen midsommarstång. 8 ungdomar, massa mat (väldigt mycket potatis), tårta och traditioner. jag tycker vi lyckts bra, trots att iden om att leta blommor och hoppa över gärsgårdar rann ut i sanden.. Främst på grund av bristen på gärsgårdar.
jag måste också få säga att jag är lite stolt över mina insatser både i alfapet och kubb. vissa hävdar att jag var dopad, men något sådant skulle jag aldrig erkänna!
vi hade riktigt trevligt igår också måste jag säga. trots att jag var tvungen att utstå både the ring ett och två. De var faktiskt bättre än jag trodde, men fortfarande.
En lycklig själ sitter nu mitt emot mig och kalasar på överblivna räkor. Själv börjar jag bli ganska trött. De andra tittar på film, så innan den är slut blir det inget sova. Mina ben svider, brännässlorna bet mig.
om en dröm av evig längtan
om stjärnor och månens sken
om en dröm av intensiv förväntan
om att stå på egna ben
jag var seg i morse, ville inte riktigt gå upp. Fläkten blåste mig i ansiktet då och då, vilket fick mig att tänka tillbaka.. På en annan tid och en annan plats.
För länge sedan tillbringade jag en tid på främmande ort. Egentligen handlar det inte om någon lång tid, men för mig varade det ändå en evighet. Att det var just fläkten som fick mig att tänka tillbaka berodde nog på att den här dagen var ovanligt varm och solig. Vi satt i en lägenhet, vars tak pryddes av just en sådan där luftblåsande manick. Madrasser täckte golvet sedan övernattningen, en tv stod placerad framför en bekväm soffa och katterna kilade runt och krävde uppmärksamhet. Jag minns att vi satt i soffan och tittade på film. Hettan fick texten du av någon spontan anledning fått skriven på armen att fastna på min arm också. den vägrade tvättas bort i flera dagar. Allt var så självklart den där dagen. Jag trivdes så fruktansvärt bra i erat sällskap, kände mig trygg och självständig.
vi gick runt på stan, köpte random grejer och fikade. jag ville betala fikat, men någon var snabbare. Vi satt i solen allihop och flämtade. Det pratades om att bada, men det blev aldrig av. I stället återvände vi till lägenheten och takfläkten.
Speciellt sammanhängande minns jag inte. men vissa bilder dök upp skarpare än andra när jag låg där imorse och tänkte tillbaka. jag minns att vi åt limpa i köket, och drack te. Och så minns jag maten, som var sjukt god. En kille med kilt och grimaser åt bilförare en sen afton.
Många internskämt skapades den här dagen, sådana man vill dra hela tiden, men sedan inser att det bara är vissa personer som förstår..
För länge sedan tillbringade jag en tid på främmande ort. Egentligen handlar det inte om någon lång tid, men för mig varade det ändå en evighet. Att det var just fläkten som fick mig att tänka tillbaka berodde nog på att den här dagen var ovanligt varm och solig. Vi satt i en lägenhet, vars tak pryddes av just en sådan där luftblåsande manick. Madrasser täckte golvet sedan övernattningen, en tv stod placerad framför en bekväm soffa och katterna kilade runt och krävde uppmärksamhet. Jag minns att vi satt i soffan och tittade på film. Hettan fick texten du av någon spontan anledning fått skriven på armen att fastna på min arm också. den vägrade tvättas bort i flera dagar. Allt var så självklart den där dagen. Jag trivdes så fruktansvärt bra i erat sällskap, kände mig trygg och självständig.
vi gick runt på stan, köpte random grejer och fikade. jag ville betala fikat, men någon var snabbare. Vi satt i solen allihop och flämtade. Det pratades om att bada, men det blev aldrig av. I stället återvände vi till lägenheten och takfläkten.
Speciellt sammanhängande minns jag inte. men vissa bilder dök upp skarpare än andra när jag låg där imorse och tänkte tillbaka. jag minns att vi åt limpa i köket, och drack te. Och så minns jag maten, som var sjukt god. En kille med kilt och grimaser åt bilförare en sen afton.
Många internskämt skapades den här dagen, sådana man vill dra hela tiden, men sedan inser att det bara är vissa personer som förstår..
torsdag 24 juni 2010
okej, nu har jag berättat flera dagar i rad att jag tycker om mitt jobb, så jag tänker inte göra det igen. jag tänker inte säga en gång till att ungarna är sjukt underbara och att de har så mycket roliga ord och kommentarer för sig.
däremot tänker jag tala om att jag har haft en riktigt trevlig kväll. det är nämnligen så att jag denna onsdag medverkat i grillverksamhet. Några få (jag ställde ut skylten lagom till undanplockningen), men ack så trevliga gäster, förlusten av fem hamburgare som bara råkade trilla ner bland lågorna, bingo som jag alltid förlorar i.. ja, sen vét jag ju att luleås busskurer har värme i bänkarna.
nu höll jag på att göra det där som jag man inte ska göra - be om ursäkt för sin ringa kreativitet och bristen på uppdateringar. jag stör mig så mycket på folk som skriver om att de är inaktiva, så jag ska inte göra det. däremot kan jag tala om att jag inom en snar framtid.. kanske på söndag, ska sätta mig och lägga upp bilder igen. jag har inte orkat fixa nått vettigt här, och jag vet av erfarenhet att det är sjukt trist med massa text.
nu ska jag snart väcka monstret jag har i sängen, för det är hög tid att börja se den där filmen nu. Eller om vi kanske blev för trötta och borstade tänder i stället.
jag börjar tro att man inte ska tänka så mycket. att man bara ska flyta med och göra det bästa av saken. om mitt mål i livet var att göra andra lyckliga, skulle jag kanske bli det själv (:
ps: det är en bonde i hagen.
däremot tänker jag tala om att jag har haft en riktigt trevlig kväll. det är nämnligen så att jag denna onsdag medverkat i grillverksamhet. Några få (jag ställde ut skylten lagom till undanplockningen), men ack så trevliga gäster, förlusten av fem hamburgare som bara råkade trilla ner bland lågorna, bingo som jag alltid förlorar i.. ja, sen vét jag ju att luleås busskurer har värme i bänkarna.
nu höll jag på att göra det där som jag man inte ska göra - be om ursäkt för sin ringa kreativitet och bristen på uppdateringar. jag stör mig så mycket på folk som skriver om att de är inaktiva, så jag ska inte göra det. däremot kan jag tala om att jag inom en snar framtid.. kanske på söndag, ska sätta mig och lägga upp bilder igen. jag har inte orkat fixa nått vettigt här, och jag vet av erfarenhet att det är sjukt trist med massa text.
nu ska jag snart väcka monstret jag har i sängen, för det är hög tid att börja se den där filmen nu. Eller om vi kanske blev för trötta och borstade tänder i stället.
jag börjar tro att man inte ska tänka så mycket. att man bara ska flyta med och göra det bästa av saken. om mitt mål i livet var att göra andra lyckliga, skulle jag kanske bli det själv (:
ps: det är en bonde i hagen.
onsdag 23 juni 2010
"köp mig, köp mig!"
"är du billig?"
ja!! jag är JÄTTEBILLIG"
idag har vi lekt, haft vattenkrig (ett alldeles för högt antal små barn med hinkar attackerade sina ledare) ritat och släpat runt ungar. än så länge har jag inte tröttnat på dem. ungar är som bäst i den där åldern, de torkar sig själva, men har inte hunnit bli trotsiga tonåringar. Det händer så mycket tok kring dem att man inte vill missa en sekund!
För den som inte vet kan jag tala om att jag sommarjobbar som barnpassare/klätterställning.
jag skvätte vatten på en äldre dam idag. det var inte meningen.. men under vattenkriget var det EN VISS PERSON som var feg och gömde sig vid henne!
haft en fin kväll också. hemma hos mig själv, men i trevligt sällskap av fem glada ungdomar. vi har ätit kladdkaka, pizza och kladdkaka igen (fast det där med kladdkaka kommer vi alla att förneka i framtiden, för vi är nyttiga ungdomar)
haha, det är så skönt att umgås med er, men det har jag sagt förut. det här gånget är något speciellt, vi har så kul.. åt ingenting liksom. idag tror jag vi var höga på socker allihop. det var inte jag som tappade ägget, och det var inte heller jag som hällde ut alla tops.. och för att inte tala om min oskyldighet när det gäller tandpetarna!
jag måste nog sova nu..
"är du billig?"
ja!! jag är JÄTTEBILLIG"
idag har vi lekt, haft vattenkrig (ett alldeles för högt antal små barn med hinkar attackerade sina ledare) ritat och släpat runt ungar. än så länge har jag inte tröttnat på dem. ungar är som bäst i den där åldern, de torkar sig själva, men har inte hunnit bli trotsiga tonåringar. Det händer så mycket tok kring dem att man inte vill missa en sekund!
För den som inte vet kan jag tala om att jag sommarjobbar som barnpassare/klätterställning.
jag skvätte vatten på en äldre dam idag. det var inte meningen.. men under vattenkriget var det EN VISS PERSON som var feg och gömde sig vid henne!
haft en fin kväll också. hemma hos mig själv, men i trevligt sällskap av fem glada ungdomar. vi har ätit kladdkaka, pizza och kladdkaka igen (fast det där med kladdkaka kommer vi alla att förneka i framtiden, för vi är nyttiga ungdomar)
haha, det är så skönt att umgås med er, men det har jag sagt förut. det här gånget är något speciellt, vi har så kul.. åt ingenting liksom. idag tror jag vi var höga på socker allihop. det var inte jag som tappade ägget, och det var inte heller jag som hällde ut alla tops.. och för att inte tala om min oskyldighet när det gäller tandpetarna!
jag måste nog sova nu..
måndag 21 juni 2010
okej.. jag älskar mitt jobb.
det är så roligt att skratta åt små barn. deras grammatiska fel och deras beundransvärda ärlighet.
det bästa var nog när vi stod i matkön och en liten tjej upptäcker att jag har bröst. "Vilka stora bucklor du har" konstaterar hon sakenligt..
fotboll är inte riktigt min grej. men det är ju trevligt att umgås. fast nu säger jag emot mig själv eftersom jag främst umgås med min dator just nu. runt mig sitter fem ungdomar framför tvn och glor vm. jag ska stänga ner här och vara social. snart.
det är så roligt att skratta åt små barn. deras grammatiska fel och deras beundransvärda ärlighet.
det bästa var nog när vi stod i matkön och en liten tjej upptäcker att jag har bröst. "Vilka stora bucklor du har" konstaterar hon sakenligt..
fotboll är inte riktigt min grej. men det är ju trevligt att umgås. fast nu säger jag emot mig själv eftersom jag främst umgås med min dator just nu. runt mig sitter fem ungdomar framför tvn och glor vm. jag ska stänga ner här och vara social. snart.
jag känner en kille, som är allt jag inte vågar vara.
trots mycket om och men, samt lite osämja med vädergudarna, har detta varit en alldeles förträfflig dag. vi har lekt med moppe, jag har klivit på ännu en snigel och gått en spontanpromenad.
för övrigt vill jag bara tala om att med moppe låter det "plopp" och inte kras..
åh, nu ska jag lägga mig i tid så att jag orkar jobba ordentligt imorgon. det ska bli skönt att sova ordentligt för en gångs skull.
trodde jag ja, ut i mörkret igen. vet inte om det är någon mer än jag som varit ute ikväll, men det är sjukt härligt mystiskt! dimman är tjock som en stamkund på mcdonalds, det är så häftigt!
trots mycket om och men, samt lite osämja med vädergudarna, har detta varit en alldeles förträfflig dag. vi har lekt med moppe, jag har klivit på ännu en snigel och gått en spontanpromenad.
för övrigt vill jag bara tala om att med moppe låter det "plopp" och inte kras..
åh, nu ska jag lägga mig i tid så att jag orkar jobba ordentligt imorgon. det ska bli skönt att sova ordentligt för en gångs skull.
trodde jag ja, ut i mörkret igen. vet inte om det är någon mer än jag som varit ute ikväll, men det är sjukt härligt mystiskt! dimman är tjock som en stamkund på mcdonalds, det är så häftigt!
söndag 20 juni 2010
jag kan inte sova. vill inte. klockan är halv fem och jag drar på mig jeans och en tjocktröja. jag trycker ned handtaget, öpnnar dörren som ger ifrån sig det välbekanta gnisslande ljudet, och kliver ut. Solen har gått upp, men står fortfarande lågt på himlen. En bil rullar in framför huset. Jag vinkar till föraren och ser syrran kliva ur bilen. Vi står utanför och pratar en stund, sedan går hon in och jag kliver vidare.
jag har inga direkta planer, bara traskar runt en stund. Bort till vägen, för därifrån ser jag solen. Den värmer redan. Jag står där en stund i gryningsljuset och bara andas. jag tycker om gryningen. sval frisk luft, guldaktigt sken och fågelsång.
jag promenerar vidare runt kvarteret, genom dungen. Blodtörstiga myggor attackerar mig så fort jag kliver in på stigen. Jag skyndar på stegen och.. kras.
Mmm.. yummy. Jag behöver inte titta efter den här gången, definitivt en snigel. och inte nog med det, den klistras fast under skosulan också. vidrigt.
Jag drar foten mot asfalten och skrapar av det stackars kletiga moset som nyss var en varelse med vackert skal. Sedan går jag långsamt hemmåt igen, mot några timmars sömn.
jag har inga direkta planer, bara traskar runt en stund. Bort till vägen, för därifrån ser jag solen. Den värmer redan. Jag står där en stund i gryningsljuset och bara andas. jag tycker om gryningen. sval frisk luft, guldaktigt sken och fågelsång.
jag promenerar vidare runt kvarteret, genom dungen. Blodtörstiga myggor attackerar mig så fort jag kliver in på stigen. Jag skyndar på stegen och.. kras.
Mmm.. yummy. Jag behöver inte titta efter den här gången, definitivt en snigel. och inte nog med det, den klistras fast under skosulan också. vidrigt.
Jag drar foten mot asfalten och skrapar av det stackars kletiga moset som nyss var en varelse med vackert skal. Sedan går jag långsamt hemmåt igen, mot några timmars sömn.
lördag 19 juni 2010
nu går solen upp efter en mycket annorlunda kväll och natt. Det faschinerar mig att jag lyckas dra med folk på de allra knepigaste strapatser.
vad gör man när man har socialiseringsabstinens och det bara kryper i hela kroppen? jo, man åker 2 mil på sin gamla moppe till en närliggande stad.
nu jävlar drar vi!
till macken, för längre än så kom vi inte. ska man tanka underlättar det om man får upp tanklocket, och hej i blåbärsskogen vad det satt fast!
nu jävlar åker vi!
på syrrans moppe, tankar den och.. FRYSER hela vägen. kändes som en hel evighet, asfalten tog aldrig slut. efter sju svåra år såg jag ljuset. glittrande gatlampor i fjärran, vi var nästan framme och..
fan, BROMSA!
vad gör man när man har socialiseringsabstinens och det bara kryper i hela kroppen? jo, man åker 2 mil på sin gamla moppe till en närliggande stad.
nu jävlar drar vi!
till macken, för längre än så kom vi inte. ska man tanka underlättar det om man får upp tanklocket, och hej i blåbärsskogen vad det satt fast!
nu jävlar åker vi!
på syrrans moppe, tankar den och.. FRYSER hela vägen. kändes som en hel evighet, asfalten tog aldrig slut. efter sju svåra år såg jag ljuset. glittrande gatlampor i fjärran, vi var nästan framme och..
fan, BROMSA!
en igelkott i mörkret kilar
borde akta sig för bilar
ändå springer den på vägen
inte bra i alla lägen
stanna, det försöker ja
men inte går det särskilt bra
stackars igelkott får smäll
rakt i huvet med en skräll
men klarar sig, det gör han nog..
nej inte tror jag att han dog
han sprang nog in i skogen,
jag körde vidare mot krogen
Woho, framme!
till fots sista biten. vi frös som as. lite liv var det ändå i stan, en och annan filur kryssade sig fram längs gatorna. men sådär vältraffikerat var nog inte dansgolvet i alla fall. om man bortser från 5 min innan stängningsdags, då var det trångt i stället.
jag hade trevligt, och tack elle för att du lät dig övertalas! spontana små äventyr gör mig glad.
macken nästa!
något att äta hade suttit fint, och kanske tom kaffe eller varm choklad. men nehejdu, här har vi minsann inte nattöppet! rulla iväg igen du, och frys benen av dig.
hemfärd under ljusnande himmel.
det var minst lika långt hem..
ibland är det som om man får flera chanser här i livet. jag var nästan hemma när en andra igelkott kilade över vägen, den här gången hann jag bromsa.
över tröskeln och ladda om, på med minst 3 lager kläder. sedan bar det av igen på äventyr med syrran. fast först slukade jag två bananer, trots att jag egentligen inte tycker om sådana.
fredag 18 juni 2010
jag tänkte på en sak igårkväll.. att det var ganska skönt ute.
jag hade såklart, enligt tredition, somnat på bussen. när man som jag har linser och somnar sådär tillfälligt ser man inte mycket när man på nyvakna ben vinglar ur ett gigantiskt fordon. man försöker ett par gånger innan man får upp låset till cykeln, placerar påsen som jenny glömt på styret och trampar sedan långsamt hemmåt. men det var som sagt ganska skönt att cykla. man vaknade till succesivt under färden. mosigheten i hjärnan blev omosig ungefär halvvägs och benen vaknade till liv de med. jag återfick balansen och släppte styret. gled tyst genom kvarteren, utan att möta en enda själ. nästan.
tror ni inte, att när jag är NÄSTAN framme, ca 30 meter från huset sitter det en best i buskarna. jag kan svära på att någonting fräste åt mig när jag swischade förbi! hade jag varit långsamare hade det med all säkerhet ätit upp mig.
nu hände det sig så, att jag befann mig på grönalund igår, tillsammans med ett gäng gedigna busar. vi fjollade runt i de flesta attraktioner som stod till vårt förfogande, och hade allmänt trevligt. jag vill dock tillägga att det är synd och skam att man inte kan lita folk. men jag antar att det alltid varit så, och att det alltid kommer att fortsätta i de banorna. det är låågt att knycka mobiltelefoner, må de hiskeligaste demoner hemsöka eder sömn!
helium är kul, fritt fall är galet och fåglarna är läskiga.
jag hade såklart, enligt tredition, somnat på bussen. när man som jag har linser och somnar sådär tillfälligt ser man inte mycket när man på nyvakna ben vinglar ur ett gigantiskt fordon. man försöker ett par gånger innan man får upp låset till cykeln, placerar påsen som jenny glömt på styret och trampar sedan långsamt hemmåt. men det var som sagt ganska skönt att cykla. man vaknade till succesivt under färden. mosigheten i hjärnan blev omosig ungefär halvvägs och benen vaknade till liv de med. jag återfick balansen och släppte styret. gled tyst genom kvarteren, utan att möta en enda själ. nästan.
tror ni inte, att när jag är NÄSTAN framme, ca 30 meter från huset sitter det en best i buskarna. jag kan svära på att någonting fräste åt mig när jag swischade förbi! hade jag varit långsamare hade det med all säkerhet ätit upp mig.
nu hände det sig så, att jag befann mig på grönalund igår, tillsammans med ett gäng gedigna busar. vi fjollade runt i de flesta attraktioner som stod till vårt förfogande, och hade allmänt trevligt. jag vill dock tillägga att det är synd och skam att man inte kan lita folk. men jag antar att det alltid varit så, och att det alltid kommer att fortsätta i de banorna. det är låågt att knycka mobiltelefoner, må de hiskeligaste demoner hemsöka eder sömn!
helium är kul, fritt fall är galet och fåglarna är läskiga.
torsdag 17 juni 2010
nu har jag levt ett bloggfritt liv i alldeles för många dagar. det riktigt kryper i fingrarna!
jag har förståss genomlidit en hel del kul stuffs, så som boda borg, film och grillkväll, och det är både teoretiskt och fysikst omöjligt att förklara och beskriva allt jag upplevt. några bildspel får duga, och kanske lite skrift till det :)
BODA BORG
- norrmän tycker att OKQ8 har billigt godis
- norrmän och energidryck är ingen bra kombination
- norrmän pratar mycket och bryr sig inte om att man förstår dem
- norrmän glömmer sina nycklar och blir utelåsta
- det är klurigt att hitta centrum i karlskoga
- i karlskoga finns en karl som sjunger högt och ljudligt på främmande språk
- man kan åka i badkar
- det finns en spik någonstans i äventyrshuset som är väldigt vass
TORPA
på besök hos elle kan allt hända. krig kan utbryta, tacos kan flyga ner i magen med en hiskelig fart. det kan ju hända att fem personer promenerar i skymningen. kanske ner till vattnet och ser en underbar solnedgång. kanske sjunger de högt och ljudligt tillsammans, kanske diskuterar de världsliga och ovärldsliga ting. då och då hamnar de framför tvn, ser en film eller två. det händer att man har så trevligt att man liksom fastnar tills man inte orkar åka hem.
låt bilderna tala!
jag har förståss genomlidit en hel del kul stuffs, så som boda borg, film och grillkväll, och det är både teoretiskt och fysikst omöjligt att förklara och beskriva allt jag upplevt. några bildspel får duga, och kanske lite skrift till det :)
BODA BORG
- norrmän tycker att OKQ8 har billigt godis
- norrmän och energidryck är ingen bra kombination
- norrmän pratar mycket och bryr sig inte om att man förstår dem
- norrmän glömmer sina nycklar och blir utelåsta
- det är klurigt att hitta centrum i karlskoga
- i karlskoga finns en karl som sjunger högt och ljudligt på främmande språk
- man kan åka i badkar
- det finns en spik någonstans i äventyrshuset som är väldigt vass
TORPA
på besök hos elle kan allt hända. krig kan utbryta, tacos kan flyga ner i magen med en hiskelig fart. det kan ju hända att fem personer promenerar i skymningen. kanske ner till vattnet och ser en underbar solnedgång. kanske sjunger de högt och ljudligt tillsammans, kanske diskuterar de världsliga och ovärldsliga ting. då och då hamnar de framför tvn, ser en film eller två. det händer att man har så trevligt att man liksom fastnar tills man inte orkar åka hem.
GRILLKVÄLL
låt bilderna tala!
måndag 14 juni 2010
så har man sett teatern i år också. lika trevligt varje år. och det regnar alltid.
vi satt på träbänkarna i poncho allihop och njöt av föreställningen. det är så mysigt med amatörteater, om man nu får säga så, jag blir så sugen på att delta själv. det traditionella fikat i pausen och den trevliga stämningen.
och så ett besök hos mormor efteråt. katten sprallade omkring som vanligt, och vi fick god mat, även om mormor själv inte verkade så nöjd med den. efter maten bjöd hon på vad hon kallade "jätteglassar". :)
hon är stel i ryggen och ganska trött. egentligen borde hon sova för längesedan, för imorgon måste energin vara på topp. i två dagar ska hon i glada vänners sällskap befinna sig på annan ort. boda borg skall bemästras och ett vandrarhem bebos. nog tycker hon att det skall bli trevligt, och visst har hon längtat. men ack så trött hon är.
nu ska hon släpa sig bort från favoritmaskinen, ta sig i kragen och slänga sig i säng. godnatt gott folk, som förmodligen och förhoppningsvis redan sover :)
vi satt på träbänkarna i poncho allihop och njöt av föreställningen. det är så mysigt med amatörteater, om man nu får säga så, jag blir så sugen på att delta själv. det traditionella fikat i pausen och den trevliga stämningen.
och så ett besök hos mormor efteråt. katten sprallade omkring som vanligt, och vi fick god mat, även om mormor själv inte verkade så nöjd med den. efter maten bjöd hon på vad hon kallade "jätteglassar". :)
hon är stel i ryggen och ganska trött. egentligen borde hon sova för längesedan, för imorgon måste energin vara på topp. i två dagar ska hon i glada vänners sällskap befinna sig på annan ort. boda borg skall bemästras och ett vandrarhem bebos. nog tycker hon att det skall bli trevligt, och visst har hon längtat. men ack så trött hon är.
nu ska hon släpa sig bort från favoritmaskinen, ta sig i kragen och slänga sig i säng. godnatt gott folk, som förmodligen och förhoppningsvis redan sover :)
söndag 13 juni 2010
som jag blundar med ett öga
för att skriva sms
som jag lägger mig ned
på den mjukaste marken
lutar huvudet mot stammen
lutar livet mot trädet,
och glaset som jag vält.
som benen går fortare än huvudet
bort från huset och skratten
som stillheten, en trygg oas,
i den svala natten
lutar huvudet mot stammen
lutar livet mot groggen,
en ren drink av en verklighet
som så många andra
söker trygghet hos varandra
har jag ensamheten kvar
lutar huvudet mot stammen,
allting går så väldigt fort
känner inte längre någon kyla
ögonblick är dyra
lutar huvudet mot stammen
lutar livet mot dig.
för att skriva sms
som jag lägger mig ned
på den mjukaste marken
lutar huvudet mot stammen
lutar livet mot trädet,
och glaset som jag vält.
som benen går fortare än huvudet
bort från huset och skratten
som stillheten, en trygg oas,
i den svala natten
lutar huvudet mot stammen
lutar livet mot groggen,
en ren drink av en verklighet
som så många andra
söker trygghet hos varandra
har jag ensamheten kvar
lutar huvudet mot stammen,
allting går så väldigt fort
känner inte längre någon kyla
ögonblick är dyra
lutar huvudet mot stammen
lutar livet mot dig.
lördag 12 juni 2010
nu har jag faktiskt bloggat i 10 dagar. jag gjorde det! och det var ganska kul. nu ska jag bara experimentera med design och redigera inlägg, så är det klart.
jag tror att jag ska försöka hålla bloggen igång en stund till. om jag bara får ordning på allt, kan det vara ganska kul att slänga in ett inlägg då och då.
jag gör det här för min egen skull, för att jag ska minnas kanske dela med mig.
fler bilder ska upp, jag gillar inte att lägga upp bilder på facebook, så det här får nog agera fotoalbum. synd bara att jag inte lärt mig hur man får bildspelet i pop-up än, det blir så litet på bloggen..
jag tror att jag ska försöka hålla bloggen igång en stund till. om jag bara får ordning på allt, kan det vara ganska kul att slänga in ett inlägg då och då.
jag gör det här för min egen skull, för att jag ska minnas kanske dela med mig.
fler bilder ska upp, jag gillar inte att lägga upp bilder på facebook, så det här får nog agera fotoalbum. synd bara att jag inte lärt mig hur man får bildspelet i pop-up än, det blir så litet på bloggen..
måste bara säga..
HAHAHAHAHAHA för gårdagen!
jag börjar nästan grina när jag tänker på att jag inte får gå till skolan på måndag. kan man dö av nv2b-abstinens?
må alla mina vänner leva lyckligt i alla sina dagar, för det förtjänar dem!
jag börjar nästan grina när jag tänker på att jag inte får gå till skolan på måndag. kan man dö av nv2b-abstinens?
må alla mina vänner leva lyckligt i alla sina dagar, för det förtjänar dem!
fredag 11 juni 2010
jag ska hålla ut en dag till. bara för att få ihop tio. just nu känner jag för att lägga ner alltihop, men det kanske är övergående. det senaste dygnet har gett mycket, och än så länge vet jag inte riktigt vad det betyder.
jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här. men ni är underbara, allihop. vi hade trevligt igår, vi hade kul. vissa saker är roligare nu än de var då..
hur lyckas man glömma nyckeln till cykeln, fast det var det ENDA som var viktigt? man får fan skylla sig själv och bära åbäket.
nästa gång blir det pub, inte krog. nu är jag trött på köttmarknaden, trött på skriken och alla krossade glas.
vi grillade idag på k-gården. camilla började, sen spårade vi allihop tror jag. hejdlöst skratt, oändligt fula miner och mat lite här och där. mitt andra hem var precis som det ska, och precis så som jag vill minnas det.
jag måste verkligen sova. skulle vilja sitta uppe halva natten och skriva om allt, men det går inte. någon börjar tappa orken och behöver ta igen lite.
jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här. men ni är underbara, allihop. vi hade trevligt igår, vi hade kul. vissa saker är roligare nu än de var då..
hur lyckas man glömma nyckeln till cykeln, fast det var det ENDA som var viktigt? man får fan skylla sig själv och bära åbäket.
nästa gång blir det pub, inte krog. nu är jag trött på köttmarknaden, trött på skriken och alla krossade glas.
vi grillade idag på k-gården. camilla började, sen spårade vi allihop tror jag. hejdlöst skratt, oändligt fula miner och mat lite här och där. mitt andra hem var precis som det ska, och precis så som jag vill minnas det.
jag måste verkligen sova. skulle vilja sitta uppe halva natten och skriva om allt, men det går inte. någon börjar tappa orken och behöver ta igen lite.
onsdag 9 juni 2010
en och en halv timmes sömn.. och nu sitter jag inloggad igen. jag tror att jag har börjat utveckla ett beroende, och det komiska är att jag är helt ensam om att över huvud taget känna till det! ingen, vad jag vet, har någonsin klickat sig hit, och än så länge har jag inte avslöjat mina nattliga sysslor. jag ska göra det, okey? vill fixa i ordning lite först.. lägga till lite bilder och så. sen blir det facebook, eller bara irl.. eller kanske kamrat (hemsidan man förnekar all anknytning till).
men jag har faktiskt haft nytta av det här, har lärt mig en hel del, så det är inte förjäves!
det är tyst i skolbiblioteket. tangenterna knapprar vääldigt högt när jag skriver. om drygt en timme ska jag öva med kören, till dess gäller det att fördriva tid. eftersom jag inte släpat min "bärbara"dator idag hamnade jag här. egetligen får man ju bara använda de här datorerna i studiesyfte, men jag jag håller ju faktiskt på med webbdesign!
men jag har faktiskt haft nytta av det här, har lärt mig en hel del, så det är inte förjäves!
det är tyst i skolbiblioteket. tangenterna knapprar vääldigt högt när jag skriver. om drygt en timme ska jag öva med kören, till dess gäller det att fördriva tid. eftersom jag inte släpat min "bärbara"dator idag hamnade jag här. egetligen får man ju bara använda de här datorerna i studiesyfte, men jag jag håller ju faktiskt på med webbdesign!
tisdag 8 juni 2010
att jag vaknar i min egen säng är sällsynt numera. tack och lov har jag för vana att veta om det i förväg!
det var trevligt att vakna, känna sig lite smått kissnödig, och sedan plötsligt hamna underst i en hög av tonåringar. vi sov för länge tror jag, för majoriteten kände sig seg och ontihuvudetig. frukost intogs, ligretto spelades (tror ni jag vann? nej..för det gjorde irma!) och sedan hämtades luft.
det är så skönt med folk man inte behöver anstränga sig i närheten av. ingen kräver att man säger något vettigt, det räcker med "möh" och knuffa på någon så är man social. Det roliga är att alla hakar på och så sitter man där och gruffar eller gör grimaser!
och felix har inte en chans mot mig och jenny, så är det bara.
som vanligt varar inte lugnet länge, tid att passa och resan dit lurar bakom hörnet. vi tog våra tillhörigheter och började en fruktansvärt lång vandring till busshållplatsen. det slog mig att det senaste dygnet varit fullt av "jag tänkte just säga det!" ganska praktiskt att folk redan vet vad man tänker på, nästa så at man kan gå tyst och ändå ha en konversation. fast det blir snarare så att att saker och ting upprepas när folk lägger märke till samma saker. jag vet inte hur många skyltar 3-4 pers läste högt på igår tex. lite som ett hemtrevligt eko.
vi utforskade ortens matbutiker i skymningen, så nu kan alla glassdiskarna utantill :)
min lillasysters gosedjur fick en flaskpost från sina kusiner idag. det stod att de lidit skepsbrott och behövde hjälp snarast. så de familjemedlemmar som fanns i huset hade inget annat val än att fara till stranden och finna de stackars varelserna i en livbåt. mamma och jag (surprise att det var just vi som låg bakom..) tyckte i alla fall att vi var väldigt kreativa!
det var trevligt att vakna, känna sig lite smått kissnödig, och sedan plötsligt hamna underst i en hög av tonåringar. vi sov för länge tror jag, för majoriteten kände sig seg och ontihuvudetig. frukost intogs, ligretto spelades (tror ni jag vann? nej..för det gjorde irma!) och sedan hämtades luft.
det är så skönt med folk man inte behöver anstränga sig i närheten av. ingen kräver att man säger något vettigt, det räcker med "möh" och knuffa på någon så är man social. Det roliga är att alla hakar på och så sitter man där och gruffar eller gör grimaser!
och felix har inte en chans mot mig och jenny, så är det bara.
som vanligt varar inte lugnet länge, tid att passa och resan dit lurar bakom hörnet. vi tog våra tillhörigheter och började en fruktansvärt lång vandring till busshållplatsen. det slog mig att det senaste dygnet varit fullt av "jag tänkte just säga det!" ganska praktiskt att folk redan vet vad man tänker på, nästa så at man kan gå tyst och ändå ha en konversation. fast det blir snarare så att att saker och ting upprepas när folk lägger märke till samma saker. jag vet inte hur många skyltar 3-4 pers läste högt på igår tex. lite som ett hemtrevligt eko.
vi utforskade ortens matbutiker i skymningen, så nu kan alla glassdiskarna utantill :)
min lillasysters gosedjur fick en flaskpost från sina kusiner idag. det stod att de lidit skepsbrott och behövde hjälp snarast. så de familjemedlemmar som fanns i huset hade inget annat val än att fara till stranden och finna de stackars varelserna i en livbåt. mamma och jag (surprise att det var just vi som låg bakom..) tyckte i alla fall att vi var väldigt kreativa!
jag sitter på perongen med block och penna. vad gör man inte när datorn är så långt bort?
jag är paranoid när det gäller tågtider. hellre för tidig än för sen, ett djupt rotat motto numera. jag vill absolut inte ha en upprepning av den gången jag skulle resa alldeles för många mil och såg tåget rulla iväg utan mig. resultatet blev.. en massa kaos..
visserligen fick jag choklad av elle, och rejäla aplåder när jag lyckats ta mig till mitt mål, många timmar senare.
just den här dagen kan det ju diskuteras huruvida man behöver vara en halvtimme tidig eller inte. skolan och fysiklektionen jag just lämtat finns 5 min bort.
Ett tåg stannar framför mig, men det är inte det jag ska åka med. Förvånadsvärt många resenärer kliver av och på. En man pratar i telefon, en annan släpar en stor väska efter sig. jag tycker det ser så komiskt ut när folk använder hörsnäcka, det tar alltid lång tid innan jag inser att de inte alls pratar med sig själva.
Konduktörerna står i solen och väntar. jag sitter i skuggan, vilket är både kallt och obekvämt. kan du fatta att jag åkt till skolan för att spela bingo och titta på film!? såhär i efterhand känns det ganska värdelöst. jag kunde varit i stan nu!
7 min kvar.. jag kan ju inte gå bort till bänken och sätta mig nu , då hinner jag ju knappt dit innan jag måste vända igen.
Kan det bli fånigare än att se ut som man pratar med sig själv, och dessutom bryta på norska!?
Ibland är det skönt att vänta på något.. men inte just nu. Jag vill bara sätta mig på tåget och komma iväg. mamma ska hämta mig på station, kan han lägga på någon gång, sen blir det shopping. avslutningskläder ska inhandlas, som alltid i sista sekund. usch, det är så jobbigt att gå i affärer, speciellt om man lider av ständig beslutsångest!
Men shitt, killen med hörsnäcka ska till samma ort som jag.. men det kanske inte var så svårt att räkna ut. vi står ju trots allt på samma perong.
nu var jag så inne i det här att jag nästan missade tåget! får nog vara tacksam att norrmannen pratar högt om allt.
"nu går tåge snart, så"
woah! redan!?
så långt från rutinen
och bänkarna i salen
så långt från plikterna och valen
jag borde vara där
men när allting kryper närmre
är det inte där jag är
sommarkvällarna vid grillen
och moln över vatten
kvällarna och solen, gräset skratten
så långt från stränga sura miner
och hårt knutna slipsar
blanka skor, kavajer
och allt man borde göra, men bara inte hinner
i all min hast råkade jag hamna i samma vagn som min ivrigt snackande medmänniska. norrmannen babblade hela vägen, jag hörde honom säga "det verkar vara överskott på kvinnor här" innan våra vägar skiljdes åt.
bråttom. liiten chans att hinna med tåget.
krångel i stan, kö ut på motorvägen
åh, varför går tiden så fort när den inte ska det!?
flyter på bra, genom ännu en stad. fortfarande på minuten, kan hinna.
fan, broöppning. helvete! men vänta, den är på väg ned.
Alla andra sniglar sig i trafiken, speciellt bilen med släp.
framme!
rusar in, rycker åt mig grejer, fokus!
ut i bilen igen
kör kör kör!!
stannar på stationen, inser att tåget går senare än jag trodde.
så fick man vänta på stationen i alla fall. nu sitter jag på rasseltåg som tjuter och har sig. snart framme i stan.
ikväll blir det tacos och film.
min mamma är den bästa man kan ha. och jag har haft riktigt trevligt idag. bäst var nog när vi drev med syrran, som misstänktes skolka idag.
- var är du?
- vadådå?
- mamma undrar..
- i så fall är jag hemma!
- haha, underbart!
- haha..
- men.. vi är hemma.. så var är du?
- aha.. haha.. jag är med ida!
- men VAR?
- stan, men mamma behöver inte veta!
- underskatta inte din mors intelligens, hon känner dig bättre än du tror..
- fuck you!
- vi har jättekul på vårt cafe i stan..
- men AS! xD
snacka om att falla för eget grepp, mamma och jag hade ju kul åt det i alla fall :D
det har hänt något otroligt idag.. jag köpte klänningar. JAG.
de kommer säkert hänga oanvända i garderoben..
okej, jag måste skylla på något nu.. och det var faktiskt så att en.. underlig unge störde min koncentration. några underliga ungar kanske jag borde säga, för ingen av dem verkade riktigt..ja.. de satt och pratade, skrattade och..ja... en av dem åt glass, och jag lovar, hon åt upp papper och allt!
så det var inte bara mitt fel att jag missade trycka på stopknappen! att svälja min stolthet och avslöja mitt misslyckande kunde jag ju bara inte.. så jag hoppade av på nästa hållplats och sprang som fan hela vägen hem till jenny! ingen verkade lägga märke till min försening, däremot fick jag ett rejält välkomnande.
shitt, jag hoppade nästan ur mina förbrukade skor! det borde vara förbjudet att skrämmas.. fast det är ju ganska kul, då man själv slipper vara offer..
jag älskar er, ni är så sjukt härliga allihop! tacosen var god, även om jag värmde på den några timmar senare.. swing kids är en sjukt bra film, och att se folk slåss om en soffa är ganska underhållande.
jag är paranoid när det gäller tågtider. hellre för tidig än för sen, ett djupt rotat motto numera. jag vill absolut inte ha en upprepning av den gången jag skulle resa alldeles för många mil och såg tåget rulla iväg utan mig. resultatet blev.. en massa kaos..
visserligen fick jag choklad av elle, och rejäla aplåder när jag lyckats ta mig till mitt mål, många timmar senare.
just den här dagen kan det ju diskuteras huruvida man behöver vara en halvtimme tidig eller inte. skolan och fysiklektionen jag just lämtat finns 5 min bort.
Ett tåg stannar framför mig, men det är inte det jag ska åka med. Förvånadsvärt många resenärer kliver av och på. En man pratar i telefon, en annan släpar en stor väska efter sig. jag tycker det ser så komiskt ut när folk använder hörsnäcka, det tar alltid lång tid innan jag inser att de inte alls pratar med sig själva.
Konduktörerna står i solen och väntar. jag sitter i skuggan, vilket är både kallt och obekvämt. kan du fatta att jag åkt till skolan för att spela bingo och titta på film!? såhär i efterhand känns det ganska värdelöst. jag kunde varit i stan nu!
7 min kvar.. jag kan ju inte gå bort till bänken och sätta mig nu , då hinner jag ju knappt dit innan jag måste vända igen.
Kan det bli fånigare än att se ut som man pratar med sig själv, och dessutom bryta på norska!?
Ibland är det skönt att vänta på något.. men inte just nu. Jag vill bara sätta mig på tåget och komma iväg. mamma ska hämta mig på station, kan han lägga på någon gång, sen blir det shopping. avslutningskläder ska inhandlas, som alltid i sista sekund. usch, det är så jobbigt att gå i affärer, speciellt om man lider av ständig beslutsångest!
Men shitt, killen med hörsnäcka ska till samma ort som jag.. men det kanske inte var så svårt att räkna ut. vi står ju trots allt på samma perong.
nu var jag så inne i det här att jag nästan missade tåget! får nog vara tacksam att norrmannen pratar högt om allt.
"nu går tåge snart, så"
woah! redan!?
så långt från rutinen
och bänkarna i salen
så långt från plikterna och valen
jag borde vara där
men när allting kryper närmre
är det inte där jag är
sommarkvällarna vid grillen
och moln över vatten
kvällarna och solen, gräset skratten
så långt från stränga sura miner
och hårt knutna slipsar
blanka skor, kavajer
och allt man borde göra, men bara inte hinner
i all min hast råkade jag hamna i samma vagn som min ivrigt snackande medmänniska. norrmannen babblade hela vägen, jag hörde honom säga "det verkar vara överskott på kvinnor här" innan våra vägar skiljdes åt.
bråttom. liiten chans att hinna med tåget.
krångel i stan, kö ut på motorvägen
åh, varför går tiden så fort när den inte ska det!?
flyter på bra, genom ännu en stad. fortfarande på minuten, kan hinna.
fan, broöppning. helvete! men vänta, den är på väg ned.
Alla andra sniglar sig i trafiken, speciellt bilen med släp.
framme!
rusar in, rycker åt mig grejer, fokus!
ut i bilen igen
kör kör kör!!
stannar på stationen, inser att tåget går senare än jag trodde.
så fick man vänta på stationen i alla fall. nu sitter jag på rasseltåg som tjuter och har sig. snart framme i stan.
ikväll blir det tacos och film.
min mamma är den bästa man kan ha. och jag har haft riktigt trevligt idag. bäst var nog när vi drev med syrran, som misstänktes skolka idag.
- var är du?
- vadådå?
- mamma undrar..
- i så fall är jag hemma!
- haha, underbart!
- haha..
- men.. vi är hemma.. så var är du?
- aha.. haha.. jag är med ida!
- men VAR?
- stan, men mamma behöver inte veta!
- underskatta inte din mors intelligens, hon känner dig bättre än du tror..
- fuck you!
- vi har jättekul på vårt cafe i stan..
- men AS! xD
snacka om att falla för eget grepp, mamma och jag hade ju kul åt det i alla fall :D
det har hänt något otroligt idag.. jag köpte klänningar. JAG.
de kommer säkert hänga oanvända i garderoben..
okej, jag måste skylla på något nu.. och det var faktiskt så att en.. underlig unge störde min koncentration. några underliga ungar kanske jag borde säga, för ingen av dem verkade riktigt..ja.. de satt och pratade, skrattade och..ja... en av dem åt glass, och jag lovar, hon åt upp papper och allt!
så det var inte bara mitt fel att jag missade trycka på stopknappen! att svälja min stolthet och avslöja mitt misslyckande kunde jag ju bara inte.. så jag hoppade av på nästa hållplats och sprang som fan hela vägen hem till jenny! ingen verkade lägga märke till min försening, däremot fick jag ett rejält välkomnande.
shitt, jag hoppade nästan ur mina förbrukade skor! det borde vara förbjudet att skrämmas.. fast det är ju ganska kul, då man själv slipper vara offer..
jag älskar er, ni är så sjukt härliga allihop! tacosen var god, även om jag värmde på den några timmar senare.. swing kids är en sjukt bra film, och att se folk slåss om en soffa är ganska underhållande.
måndag 7 juni 2010
nog är hon ganska dum,
som sitter uppe på sitt rum
hon borde sova mera
hjärnan blir som lera
men inte kan man väl rå för
att man vill minnas vad man gör
allting kommer och går
nu kan jag spara det jag får
minnen i ett nät av liv
kräver nog ett jättekliv
och priset man betalar
är sömn i skolans salar
det var en gång ett barnbarn som hade en mormor. en dag fyllde mormorn år och alla i familjen skulle fira. ett av barnen var ganska stort. hon vaknade på sin dator, eftersom hon kvällen innan suttit uppe alldeles för sent och somnat av misstag. familjen satte sig i bilen och åkte, som vanligt ganska försenade, till mormorn. när de kom fram träffade de morbrorn och hans fru. de skulle också fira mormoderns stora dag. tillsammans gick de upp för alla trapporna, och när mormorn öppnade dörren stämde de upp i skönsång. alla visste att mormorn egentligen tyckte att det var jättefint, även om hon viftade frenetiskt åt dem att sluta. efteråt sa hon att hon inte ens tänkte tacka för sången. alla visste att hon menade att det inte behövdes, eftersom det var så vackert var det ju redan en självklarhet att det uppskattades.
katten blängde och undrade i sitt stilla sinne vad de tvåbenta filurerna fått i sig för kul. sedan blev han till sin lättnad lämnad ensam. tvåbentingarna skulle visst åka någonstans.
de kom fram lagom till lunch, vilket var tur, för det var just det som var meningen. alla åt buffe, alla åt för mycket. alla åt ännu mer och chokladpudding på det.
sedan åkte de tillbaka till mormorn och åt tårta. hon som somnat på sin dator åt fyra stora bitar. sedan lekte hon med katten, och när hon nu tänker på det, glömde hon ta tillbaka hårsnodden han fångade, dödade och sprang iväg med.
jag sov hela eftermiddagen, heelt slut. och mätt var jag, är fortfarande.
det finns någon i stan som säljer en trumpet för 1000 kronor..
som sitter uppe på sitt rum
hon borde sova mera
hjärnan blir som lera
men inte kan man väl rå för
att man vill minnas vad man gör
allting kommer och går
nu kan jag spara det jag får
minnen i ett nät av liv
kräver nog ett jättekliv
och priset man betalar
är sömn i skolans salar
det var en gång ett barnbarn som hade en mormor. en dag fyllde mormorn år och alla i familjen skulle fira. ett av barnen var ganska stort. hon vaknade på sin dator, eftersom hon kvällen innan suttit uppe alldeles för sent och somnat av misstag. familjen satte sig i bilen och åkte, som vanligt ganska försenade, till mormorn. när de kom fram träffade de morbrorn och hans fru. de skulle också fira mormoderns stora dag. tillsammans gick de upp för alla trapporna, och när mormorn öppnade dörren stämde de upp i skönsång. alla visste att mormorn egentligen tyckte att det var jättefint, även om hon viftade frenetiskt åt dem att sluta. efteråt sa hon att hon inte ens tänkte tacka för sången. alla visste att hon menade att det inte behövdes, eftersom det var så vackert var det ju redan en självklarhet att det uppskattades.
katten blängde och undrade i sitt stilla sinne vad de tvåbenta filurerna fått i sig för kul. sedan blev han till sin lättnad lämnad ensam. tvåbentingarna skulle visst åka någonstans.
de kom fram lagom till lunch, vilket var tur, för det var just det som var meningen. alla åt buffe, alla åt för mycket. alla åt ännu mer och chokladpudding på det.
sedan åkte de tillbaka till mormorn och åt tårta. hon som somnat på sin dator åt fyra stora bitar. sedan lekte hon med katten, och när hon nu tänker på det, glömde hon ta tillbaka hårsnodden han fångade, dödade och sprang iväg med.
jag sov hela eftermiddagen, heelt slut. och mätt var jag, är fortfarande.
det finns någon i stan som säljer en trumpet för 1000 kronor..
söndag 6 juni 2010
3..2.....1...KASCHWOOOM! häftig acceleration följd av ett lätt lutning uppåt, kraftig kurva, hit ditt, upp, ned, uppochned, höger, vänster..WOAH!
jag försov mig, det börjar bli en vana.. men jag hann med det viktigaste, dusch, smink och hårföning. läget var dock kritiskt ett tag då hårfönens värmespärr aktiverades (vilket den alltid gör om man missar att hålla in "cool" knappen).
frukosten tog jag i handen, två torra frallor som förmodligen räddade mig från att svälta ihjäl.
vet ni vad som är sjukt störande!? när man stressar som fan till något, bara för att inse när man hunnit dit att man kunde liftat med en snigel. bussarna var alltså lite sena. när de sedan kom klev vi in i den första, bytte till den andra, för att sedan hoppa tillbaka till den första igen, vilket jag är glad för, mycket större och rymligare.
buss, buss och mera buss. dvd:n "tretton" snurrade sista delen av resan. strax innan Lidköping vankades fika. seppos bakverk "äppelkakan" med vaniljsås och en traditionsenlig festis. sommar sol och träbänk. rastplatstoaletter och papperskorgar.
liseberg, magnifika köer och skyhöga priser, men ack så tillfredsställande attraktioner. jag har haft näradöden upplevelser så det räcker fram till gröna lund och några år till, det är ett som är säkert! i mitt huvud har jag upplevt så många hemska olyckor att jag måste vara odödlig som överlevt! fy fan för höjder säger jag! men fy fan va kul också..!
glass, skratt, euforisk lycka. och du är så klockren irma, tack för idag!
jag skulle vilja skriva om allt, om alla människor jag sett idag, om hur ont jag fick i min dramatiska krock med radiobilarna, om min fläskiga glass, om tjejen som åkte flumride med vitt linne. om 3d filmen! för den var faktiskt värd att se. min kebab som var så god, om pengarna som var sådär lagom mysiga varje gång jag skulle betala eftersom jag förvarade dem i högerskon. det händer så mycket på en dag, och tiden går så fort. men jag känner att min hjärna just nu säger som datorn brukar göra, "vänteläge förbereds"
så när jag vaknade på bussen försökte jag blinka det torra ur ögonen, köra alldeles för snabbt på hemvägen och bädda ner mig fortare än satans mormor stekerköttbullar!
"vilka är det som går och går utan att komma någonstans?"
- attraktionsförarna på kållorado :D
jag försov mig, det börjar bli en vana.. men jag hann med det viktigaste, dusch, smink och hårföning. läget var dock kritiskt ett tag då hårfönens värmespärr aktiverades (vilket den alltid gör om man missar att hålla in "cool" knappen).
frukosten tog jag i handen, två torra frallor som förmodligen räddade mig från att svälta ihjäl.
vet ni vad som är sjukt störande!? när man stressar som fan till något, bara för att inse när man hunnit dit att man kunde liftat med en snigel. bussarna var alltså lite sena. när de sedan kom klev vi in i den första, bytte till den andra, för att sedan hoppa tillbaka till den första igen, vilket jag är glad för, mycket större och rymligare.
buss, buss och mera buss. dvd:n "tretton" snurrade sista delen av resan. strax innan Lidköping vankades fika. seppos bakverk "äppelkakan" med vaniljsås och en traditionsenlig festis. sommar sol och träbänk. rastplatstoaletter och papperskorgar.
liseberg, magnifika köer och skyhöga priser, men ack så tillfredsställande attraktioner. jag har haft näradöden upplevelser så det räcker fram till gröna lund och några år till, det är ett som är säkert! i mitt huvud har jag upplevt så många hemska olyckor att jag måste vara odödlig som överlevt! fy fan för höjder säger jag! men fy fan va kul också..!
glass, skratt, euforisk lycka. och du är så klockren irma, tack för idag!
jag skulle vilja skriva om allt, om alla människor jag sett idag, om hur ont jag fick i min dramatiska krock med radiobilarna, om min fläskiga glass, om tjejen som åkte flumride med vitt linne. om 3d filmen! för den var faktiskt värd att se. min kebab som var så god, om pengarna som var sådär lagom mysiga varje gång jag skulle betala eftersom jag förvarade dem i högerskon. det händer så mycket på en dag, och tiden går så fort. men jag känner att min hjärna just nu säger som datorn brukar göra, "vänteläge förbereds"
så när jag vaknade på bussen försökte jag blinka det torra ur ögonen, köra alldeles för snabbt på hemvägen och bädda ner mig fortare än satans mormor stekerköttbullar!
"vilka är det som går och går utan att komma någonstans?"
- attraktionsförarna på kållorado :D
lördag 5 juni 2010
idag, kära vänner, har vi levt
jag saknar ord.. det enda jag kan komma att tänka på är tack. för att ni finns, för grisar, för fordon, koskit och grill. tack för flotten, för glatt humör, fint väder och hundar som smiter. jag är så jäkla in i helvetes skitglad för att jag fått uppleva den här dagen med er. framtiden har mycket att leva upp till nu.
mitt humör var inte det bästa i morse, det vill jag erkänna. jag vaknade på min mobil ungefär två timmar senare än planerat. ytterst irriterande, eftersom jag missade tåget jag tänkt ta till eskilsruna. tur för mig att maria skulle åka från kungsör till klassens dag. jag måste bara få uttrycka min ilska över blogspot här och nu! det är så sjukt frustrerande när data försvinner. i morse (i väntan på maria) raderades en stor del av texten jag skrev igår, och det var inte jag som gjorde något fel! jag satt helt oskyldigt och försökte ladda upp en bild då katastrofen drabbade mig. säg, är det inte fruktansvärt? så tillbringades mycket tid till att återställa någorlunda.
jag stod utanför huset och väntade på maria. Då luften plötsligt började vibrera rytmiskt förstod jag att hon var på ingång. vi dunkade kasett hela vägen till stan.
ut ur bilen, in i skolan, öppna skåpet, stänga skåpet, hämta polers, ut ur skolan, in i bilen.
nya willys är lite trevligt på något vis. inte så stort, men ändå rymligt. okej, jag gillar det för att de ofta har smakprov.. lax inlindad i tunnbrödrulle den här gången, skitgott.
en lång ekvation tecknades för lämpligast hamburgerbröd. det blev de små. äh, orka detaljer, vi kastade på oss lite ditt och datt innan vi cruisade med "trosa i en spetsmodell" och "" genom stan.
vi hittade ut till ulrik på första försöket, helt otroligt!
och sedan drog det igång, rivstart på fyrhjulingarna. uppdrag "hämta folk som kom med bussen". några smartosar klev av några kilometer fel och fick hämtas med bil. men jag säger bara, ge mig en fyrhjuling!! lite punkaproblem här och där, men nog gick det fint alltid.
sol, soft, fotboll i gräset. gunga som man nästan slog arslet i marken om man använde. fotleken och "kasta prick i brist på annat". grisar, grymt söta grisar (var väldoftande resten av kvällen).
vattnet sköljde konstant in över flotten, men framåt gick det. i släptåg fanns båten, ty dess resnärer var lata och ville helst inte ro. över sjön bar det av, sju stenkast bort. vid stranden la de till och steg i land. varierade rätter tillagades snart över glöd. man sjöng och pratade. till och med broder jakob i kanon gavs några försök.
bad (i vissa fall tvångsbad) och vedhuggning, kull och mera fotlek, samt jämföresle av navlar (med tillhörande diskusion, hur kommer det sig att de ser olika ut?).
att sitta i skymningstid och bara vara är så underbart. det är så härligt att jag blir ledsen. ledsen för att just det ögonblicket aldrig återkommer. svag bris, fiskar som då och då bryter vattenytan, och så svanarna. magnifika varelser, jag vill bara.. åh! ta kort!
det kändes lite jobbigt att behöva vända tillbaka, jag trivdes ju så bra, just precis där. men man ska inte ha för mycket av det goda, och nu väntade ju en spännande flott och båtfärd. mycket vatten på däck och svåra balansövningar i hopp om att hitta rätt tyngdpunkt.
felix och jag tog fötterna tillbaka, i alla fall genom hagen.. djur är så sjukt nyfikna ibland. vi fann oss plötsligt mitt i en flock skuttande tjurkalvar. men räds icke! jag motade bort de bufflande, spralliga djuren med min lilla tjocka pinne! vissa hade ju mindre tur..
fyrhjuling + koskit = ganska kul för de som inte är inblandade
poker, bullar (de som fanns kvar efter det att vissa personer sprungit iväg för att tina dem, och sedan funnit det ytterst viktigt att regelbundet provsmaka under upptiningsprocessen. i min iver att rycka åt mig smaskigheterna slog jag näsan i mikrovågsluckan, fasen va aj det var!
flummig trötthet måste vara det bästa. då allt misstolkas och småsaker är så roliga att man nästan kvävs när man skrattar.
och vet ni vad som är ännu bättre? att vi ska göra om alltihop nästa fredag!
fredag 4 juni 2010
så blev den hemska dagen ganska trevlig..
Idag utkämpades de sista striderna inför betygssättandet.
jag vaknade i morse, och upptäckte till min förtret att jag börjat bli en aning nervös inför det föredrag jag snart skulle hålla. För en gångs skull flöt det på ganska bra vad gäller alla morgonrutiner, om man bortser från frukosten.
Jag anlände i köket, inte alls hungrig, eller ens sugen på något. Efter en stunds manande av mitt envisa ego bestämde jag mig för att några flingor och lite mjölk kanske gick att offra sig för. jo tjena du, jag hade precis fyllt mi djuptallrik med mjölk då jag inser att flingor inte existerar i kastongerna som så fint radats upp på bänken. ÄR det svårt att kasta tomma kartonger!?
med själen svart som sot och ett rejält åskväder i tankebubblan hällde jag över mjölken i ett glas, åt lite gammal sallad från kylen och tömde innehållet i glaset.
man blir så lycklig när frukosten krånglar..
mamma och jag tog en tur i parken innan jag skyndade till skolan av väldigt naturliga anledningar. vi konstaterade att den nya dammen skulle se bra ut, om vattnet vore mindre skitigt.
skynda till skåpet, hämta dator. här måste ett papper skrivas ut, så att jag åtminstone kan läsa innantill under mitt framförande. tror ni inte att min dator vägrar koppla ihop sig med skrivaren? en underbart vänlig själ i form av biblotikarie/något annat som behövs på ett gymnasie hjälpte mig i sista stund. tack för det!
tortyren jag väntat mig visade sig bli en ganska trevlig stund med tyskagruppen. vi hade en del tekniska problem med powerpoint, men sånt är bara stämningshöjande. jag satt bekvämt tillbakalutad och berättade om min münchhausen. Jag slår vad om att de stackarna inte förstod mer än 20%, men nu skall vi inte vara så petiga.
promenad genom skolans korridorer, ett samtal om att hamna vilse under orientering.. och jag som trodde blöta skor pga "genväg" var något att komma med. det finns tydligen de som lyckas springa betydligt mer fel än så. förstå vad förvånad jag skulle bli om jag klev ut ur skogsbrynet och möttes av.. gnuer. dvs, innan jag insåg att djurparken förmodligen inte fanns så långt bort.
att ligga i gräset och studera molnen är bland det bästa som finns, särskilt i gott sällskap. småprata lite, läsa lite biologi, höra maria utbrista "titta vilken liten fågel! och jag som trodde det var en råtta som hoppade runt på två ben.."
när jag var liten skrev jag dagbok en period. det jag skrev varje dag handlade inte om allt möjligt, inte om sådant jag gjort under dagen eller vem jag var kär i. nej, för statestikens skull antecknade jag varje morgon vilken tid jag gick upp, och varje kväll vilken mat jag ätit under dagen. om man nu kan kalla det dagbok. vad jag från början tänkte komma till var, att idag åt de flesta mer än de behövde. och tro det eller ej, på menyn stod sallad! shame on me, men jag var faktiskt tvungen att kasta hälften av allt jag lastat upp på tallriken.
två damer styrde sedan stegen mot det fruktade motionsspåret. "jag vill inte" användes flitigt i konversationerna som hölls på vägen dit.
"vänta, jag måste gömma min vattenflaska först!"
"men.. varför det? jag ska ju sitta här?"
"hela tiden?"
"ja"
"jaha.. ja då var ju det onödigt"
20 sek senare gick startskottet, och flåset påbörjades. hur kan någon vara så dum att han/hon placerar en mördarbacke i början av ett motionsspår!?
oh, kondition är verkligen inte min grej, och hela vägen jobbade min lilla hjärna flitigt. jag grubblade nämnligen över vad det värsta med att springa är.
* håll
* ont i halsen
* att benen till slut inte hänger med, så att varje steg är nära att fälla en mot en plågsam sammandrabbning med den barrtäckta marken
hur spåret sedan tycks förlänga sig självt är och förblir ett mysterium. lite som trappan upp till bowser i supermario64 (innan man fått 70 stjärnor). jag vet inte hur många gånger vi löpte "sista svängen" idag, men vi gjorde det fan bra! jag är så stolt över oss båda två :')
att pallra sig till engelskan var ju ganska onödigt egentligen, men vi hade ganska kul i väntan på nästa steg i livet. har ni tänkt på att vissa har väldigt stora hörselgångar och andra väldigt små? känn efter på polarn imorrn vettja! detamma gäller navlar.. :D
biologi, evolution.. skönt att bli av med det provet, det sista på hela terminen. nu kära vänner lägger jag skolböckerna på hyllan ett tag!
något som är väldigt trevligt är promenader genom stan, speciellt när de inefattar GLASS! jag gjorde en lyckad specialare.
åh, ärade vän, jag vill så gärna ha en trumpet. starkt inspirerad av aristocats är jag extremt sugen på att börja lira. stackars familj och stackars grannar. hur som helst stod väntans tider att vänta. vi ämnade fara hemmåt tillsammans med min mor. efter högläsning ur barnbok, sittning i pissmyrsbo, kast med liten peng, letande av liten peng, do you know the muffinman - leken, fågeldansen och den sjukt irriterande sysselsättningen "knyta upp axelbanden på Linas linne" anlände chauffören. pop i bilen, ytterligare väntan och sedan ilfart mot k-gården.
i tron att vi skulle grilla skippades kvällsmat, vilket resulterade i brutal hunger! en pizza införskaffades och förtärdes med minsta möjliga bordsskick. därefter tävlades det i en mängd olika grenar. jag är fett stolt over mitt superhopp som ledde till en fin seger. irma mumsade kex, eleonor kastade boll, och jenny och jag hippelihoppade.
det är lustigt vad tävlingar triggar, folk blir så grymt fokuserade.
GLASS igen, den här gången med fruktsallad.
felix fattade fel, flyttade farbrors förråd
förryckt förräderi, förargligt försenad!
så återstod av dagen, blott några timmar. vi kuckilurade vid fikabordet en lång stund innan gosen styrdes mot annat.
jag vaknade i morse, och upptäckte till min förtret att jag börjat bli en aning nervös inför det föredrag jag snart skulle hålla. För en gångs skull flöt det på ganska bra vad gäller alla morgonrutiner, om man bortser från frukosten.
Jag anlände i köket, inte alls hungrig, eller ens sugen på något. Efter en stunds manande av mitt envisa ego bestämde jag mig för att några flingor och lite mjölk kanske gick att offra sig för. jo tjena du, jag hade precis fyllt mi djuptallrik med mjölk då jag inser att flingor inte existerar i kastongerna som så fint radats upp på bänken. ÄR det svårt att kasta tomma kartonger!?
med själen svart som sot och ett rejält åskväder i tankebubblan hällde jag över mjölken i ett glas, åt lite gammal sallad från kylen och tömde innehållet i glaset.
man blir så lycklig när frukosten krånglar..
mamma och jag tog en tur i parken innan jag skyndade till skolan av väldigt naturliga anledningar. vi konstaterade att den nya dammen skulle se bra ut, om vattnet vore mindre skitigt.
skynda till skåpet, hämta dator. här måste ett papper skrivas ut, så att jag åtminstone kan läsa innantill under mitt framförande. tror ni inte att min dator vägrar koppla ihop sig med skrivaren? en underbart vänlig själ i form av biblotikarie/något annat som behövs på ett gymnasie hjälpte mig i sista stund. tack för det!
tortyren jag väntat mig visade sig bli en ganska trevlig stund med tyskagruppen. vi hade en del tekniska problem med powerpoint, men sånt är bara stämningshöjande. jag satt bekvämt tillbakalutad och berättade om min münchhausen. Jag slår vad om att de stackarna inte förstod mer än 20%, men nu skall vi inte vara så petiga.
promenad genom skolans korridorer, ett samtal om att hamna vilse under orientering.. och jag som trodde blöta skor pga "genväg" var något att komma med. det finns tydligen de som lyckas springa betydligt mer fel än så. förstå vad förvånad jag skulle bli om jag klev ut ur skogsbrynet och möttes av.. gnuer. dvs, innan jag insåg att djurparken förmodligen inte fanns så långt bort.
att ligga i gräset och studera molnen är bland det bästa som finns, särskilt i gott sällskap. småprata lite, läsa lite biologi, höra maria utbrista "titta vilken liten fågel! och jag som trodde det var en råtta som hoppade runt på två ben.."
när jag var liten skrev jag dagbok en period. det jag skrev varje dag handlade inte om allt möjligt, inte om sådant jag gjort under dagen eller vem jag var kär i. nej, för statestikens skull antecknade jag varje morgon vilken tid jag gick upp, och varje kväll vilken mat jag ätit under dagen. om man nu kan kalla det dagbok. vad jag från början tänkte komma till var, att idag åt de flesta mer än de behövde. och tro det eller ej, på menyn stod sallad! shame on me, men jag var faktiskt tvungen att kasta hälften av allt jag lastat upp på tallriken.
två damer styrde sedan stegen mot det fruktade motionsspåret. "jag vill inte" användes flitigt i konversationerna som hölls på vägen dit.
"vänta, jag måste gömma min vattenflaska först!"
"men.. varför det? jag ska ju sitta här?"
"hela tiden?"
"ja"
"jaha.. ja då var ju det onödigt"
20 sek senare gick startskottet, och flåset påbörjades. hur kan någon vara så dum att han/hon placerar en mördarbacke i början av ett motionsspår!?
oh, kondition är verkligen inte min grej, och hela vägen jobbade min lilla hjärna flitigt. jag grubblade nämnligen över vad det värsta med att springa är.
* håll
* ont i halsen
* att benen till slut inte hänger med, så att varje steg är nära att fälla en mot en plågsam sammandrabbning med den barrtäckta marken
hur spåret sedan tycks förlänga sig självt är och förblir ett mysterium. lite som trappan upp till bowser i supermario64 (innan man fått 70 stjärnor). jag vet inte hur många gånger vi löpte "sista svängen" idag, men vi gjorde det fan bra! jag är så stolt över oss båda två :')
att pallra sig till engelskan var ju ganska onödigt egentligen, men vi hade ganska kul i väntan på nästa steg i livet. har ni tänkt på att vissa har väldigt stora hörselgångar och andra väldigt små? känn efter på polarn imorrn vettja! detamma gäller navlar.. :D
biologi, evolution.. skönt att bli av med det provet, det sista på hela terminen. nu kära vänner lägger jag skolböckerna på hyllan ett tag!
något som är väldigt trevligt är promenader genom stan, speciellt när de inefattar GLASS! jag gjorde en lyckad specialare.åh, ärade vän, jag vill så gärna ha en trumpet. starkt inspirerad av aristocats är jag extremt sugen på att börja lira. stackars familj och stackars grannar. hur som helst stod väntans tider att vänta. vi ämnade fara hemmåt tillsammans med min mor. efter högläsning ur barnbok, sittning i pissmyrsbo, kast med liten peng, letande av liten peng, do you know the muffinman - leken, fågeldansen och den sjukt irriterande sysselsättningen "knyta upp axelbanden på Linas linne" anlände chauffören. pop i bilen, ytterligare väntan och sedan ilfart mot k-gården.
i tron att vi skulle grilla skippades kvällsmat, vilket resulterade i brutal hunger! en pizza införskaffades och förtärdes med minsta möjliga bordsskick. därefter tävlades det i en mängd olika grenar. jag är fett stolt over mitt superhopp som ledde till en fin seger. irma mumsade kex, eleonor kastade boll, och jenny och jag hippelihoppade.
det är lustigt vad tävlingar triggar, folk blir så grymt fokuserade.
GLASS igen, den här gången med fruktsallad.
felix fattade fel, flyttade farbrors förråd
förryckt förräderi, förargligt försenad!
så återstod av dagen, blott några timmar. vi kuckilurade vid fikabordet en lång stund innan gosen styrdes mot annat.
en promenad mot en hemfärd
fyra homo sapiens sapiens vandra
sida vid sida i högfärd
ingen männska skall dem klandra
så når de fram till sist
och fyra blir tre
efter att ha använt en colaburk med list
ja tacka vet ja livskvalitet
adjö till en andra
och så var de bara två
de samtalar en stund med varandra,
ja, tills båda måste gå.
så började min vandring mot stillheten. lugnet slukade mig och solnedgången var fantastisk. jag ställde mig så högt jag kunde, och fotade en flammande himmel ovan hustaken och trädtopparna. jag möttes av hunden, en liten brun sak som gärna talar om att här kommer det besök. de satt på verandan allihop, jag slog mig ned i en ledig stol. myggjäklarna höll på att sluka mig hel och hållen! men jag satt där, med min apelsinjuice och njöt av stunden i alla fall. lyssnade till samtalen som virvlade runt i luften och iphoneapplikationen "högfrekvent ljud som påstås skrämma bort mygg". att cykla hem genom stan sent på kvällen är också så sjukt underbart. allt är så tyst och lugnt. så mysigt på något sätt. och nu sitter jag här, jag som skulle sitta uppe hela natten och vara sådär gehagligt pigg. tji fick jag, för jag är sjukt trött, trots mitt glasskaffe på k-gården. så godnatt min värld.
så slocknade hon som skulle lysa hela natten
så slocknade hon, som vill ta vara på skratten
torsdag 3 juni 2010
Nu har jag bloggat hela två dagar i rad. 2/10. Än så länge har jag alltså varit 20% ärlig mot mig själv och den här gången ska jag inte sabba det.
det ska bli intressant att se hur jag känner efter mina tio dagar. än så länge är mitt avtal lite luddigt. jag har lovat mig själv att vara aktiv de här dagarna.. men sen då? är det då jag lägger ned? eller börjar jag rentav trivas med det?
än så länge finns mycket kvar att göra. har tänkt mig någon form av bakrund, disktret men ändå.. lite roligare än vitt. snygga till lite med text skadar ju inte..
men ikväll får sådant vänta, för ikväll ska jag sova.
imorgon händer det. imorgonkväll. då är det slut på allvar, inget mer plugg på vad jag hoppas kommer att kännas som en lång tid!
det ska bli intressant att se hur jag känner efter mina tio dagar. än så länge är mitt avtal lite luddigt. jag har lovat mig själv att vara aktiv de här dagarna.. men sen då? är det då jag lägger ned? eller börjar jag rentav trivas med det?
än så länge finns mycket kvar att göra. har tänkt mig någon form av bakrund, disktret men ändå.. lite roligare än vitt. snygga till lite med text skadar ju inte..
men ikväll får sådant vänta, för ikväll ska jag sova.
imorgon händer det. imorgonkväll. då är det slut på allvar, inget mer plugg på vad jag hoppas kommer att kännas som en lång tid!
en relativt lyckad dag måste jag säga. att skynda upp på morgonen är alltid kul. att sedan spendera en kvart till att få lillasyster att äta frukost.. ja, några förstår nog. "du måste äta förstår du väl, annars blir du grinig sen" kontra "jag vill inte ha".
har knappt anlänt till skolan innan vi inser att vi kunde haft sovmorgon om vi bara spetsat öronen. Men kemi är nog en bra start på dagen!
en kille från min förra klass hängde med mig och mitt gäng idag. vi övervägde att skriva "besökare" på honom, bara för att.. men de flesta lärare tycktes inte ens notera en extraeleven. bengt, min mattelärare tjoade dock "hej förresten" mitt i en viktig mening i en ännu viktigare genomgång.
på eftermiddagen sjöng vi så hela skolan vibrerade. kan ni fatta att jag är med i skolkören? jag är så stolt över mig själv.. sjunga är så läskigt :')
har knappt anlänt till skolan innan vi inser att vi kunde haft sovmorgon om vi bara spetsat öronen. Men kemi är nog en bra start på dagen!
en kille från min förra klass hängde med mig och mitt gäng idag. vi övervägde att skriva "besökare" på honom, bara för att.. men de flesta lärare tycktes inte ens notera en extraeleven. bengt, min mattelärare tjoade dock "hej förresten" mitt i en viktig mening i en ännu viktigare genomgång.
på eftermiddagen sjöng vi så hela skolan vibrerade. kan ni fatta att jag är med i skolkören? jag är så stolt över mig själv.. sjunga är så läskigt :')
tur det inte var en hemlis..
vi spelade kort i gräset. ganska många var vi, och vi spelade bluffstopp. (ett spel som går ut på att man lägger korten uppochned och därför kan man påstå att man lägger något fast man i själva verket lägger något annat.. herregud, hoppas du kan reglerna för det där blev inte ens jag klok på!) om och om igen började rundan om, JUST när jag skulle lägga.. höjdpunkten var nog i alla fall när.. ja, haha.. en kille i klassen fann det inte vidare bekvämt hur han än vred och vände på sig. det slutade med att han inte nådde fram till spelplanen. för att lösa sitt lilla problem ger han korten till en tjej och säger, högt och tydligt så att alla hör, "lägg de här på högen och säg att det är tre tvåor.." som om vi andra inte hörde ordern? x)
onsdag 2 juni 2010
'-.:,-*'-.:,-*'-.:,-*
att vakna ur trötthet
en gemensam frukost före tolv
att vakna i en hemlighet
en anledning att kliva över dessa golv
att vakna i det vi glömmer,
men egentligen redan vet
...
segstartad? ja. det är nog många gånger det som ställer till det för mig. första steget är lätt, följt av ett andra. det flyter på bra, tills uppförsbacken artar sig. några steg till. fan, det här var ju jobbigt. jag vänder mig om och ser tillbaka. wow, rätt fint där nere. kastar en blick uppåt. nej, usch, säkert inte värt det. snabbt skuttar jag nedåt igen, glider nedåt. och så går det till när jag segar mig, när jag inte kommer någonstans. kryptiskt, intesant?
well, ten days it'll be
Inte ett ljud, om man bortser från datorfläktens surrande, elektronikens säregna tjutande och knaket i väggarna. ingen fågelsång, ingen musik, inget babbel från tvn, bara tyst. jag gäspar, sådär så att det jäser i öronen. fruktansvärt trött är jag, och borde verkligen ta tag i mina viktiga måsten innan jag faller i sömn. borde.. "borde" är ett ord som hamnar mitt emellan "måste" och "ärtsoppa" under katagorin "starkt ogillade" i min personliga ordbok. trots mina plikter planerar jag att studieflykta in i det sista! må jag intet plugg uträtta före gryningen!
saken är den, att jag imorgon (eftersom klockan nu är över tolv) förväntas hålla ett föredrag. på tyska. wisch me luck..
Meen om vi ser det från den ljusa sidan, huset blev städat. ni förstår kära vänner, när jag skjuter upp mina studier gör jag det ofta och gärna med ett tidsfördriv i bagage. många gånger blir det städning. tvätta, skura golv, diska, u name it. skönt med lite fysisk aktivitet som inte kräver så mycket hjälp från hjärnkontoret. fast där måste tilläggas att sortering av strumpor är ganska krävande. jag är övertygad om att jag har dubblat mina vinstchanser i memory det senaste dygnet.
Tyst i huset. Mörkt utanför. Natt. Det är då jag får mina idéer. Det där kreativa i mig tycks dansa riverdance när jag egentligen borde sova. Det är många som är som jag, och vet ni vad? jag trivs med det. Visst vore det praktiskt om det dök upp mitt på dan kanske knackade på då man behövde det i skolan eller liknande.. men det skulle inte vara samma sak. Att sitta ensam med sina tankar måste göras då man är just ensam, och det sker nästan bara nattetid för mig.
så nu sitter jag här, smått kissnödig och startar en blogg. igen. det har skett många gånger förut, och avslutats minst lika många. den här gången har jag lovat mig själv. Tio dagar. i tio dagar ska skriva här, varken mer eller mindre. Det måste vara ett vinnande koncept! jag känner mig själv, och med både mål och deadlne borde jag hålla ut. Jag inser förstås att jag kommer att ha svårt att skriva vissa dagar, eftersom jag kommer att befinna mig på annan ort, eller åtminstone några kvarter bort. men det löser sig, jag får kompensationsskriva en annan dag.
så.. nu kör vi, och håller tummarna för att det funkar,
hey ho, lets go!
saken är den, att jag imorgon (eftersom klockan nu är över tolv) förväntas hålla ett föredrag. på tyska. wisch me luck..
Meen om vi ser det från den ljusa sidan, huset blev städat. ni förstår kära vänner, när jag skjuter upp mina studier gör jag det ofta och gärna med ett tidsfördriv i bagage. många gånger blir det städning. tvätta, skura golv, diska, u name it. skönt med lite fysisk aktivitet som inte kräver så mycket hjälp från hjärnkontoret. fast där måste tilläggas att sortering av strumpor är ganska krävande. jag är övertygad om att jag har dubblat mina vinstchanser i memory det senaste dygnet.
Tyst i huset. Mörkt utanför. Natt. Det är då jag får mina idéer. Det där kreativa i mig tycks dansa riverdance när jag egentligen borde sova. Det är många som är som jag, och vet ni vad? jag trivs med det. Visst vore det praktiskt om det dök upp mitt på dan kanske knackade på då man behövde det i skolan eller liknande.. men det skulle inte vara samma sak. Att sitta ensam med sina tankar måste göras då man är just ensam, och det sker nästan bara nattetid för mig.
så nu sitter jag här, smått kissnödig och startar en blogg. igen. det har skett många gånger förut, och avslutats minst lika många. den här gången har jag lovat mig själv. Tio dagar. i tio dagar ska skriva här, varken mer eller mindre. Det måste vara ett vinnande koncept! jag känner mig själv, och med både mål och deadlne borde jag hålla ut. Jag inser förstås att jag kommer att ha svårt att skriva vissa dagar, eftersom jag kommer att befinna mig på annan ort, eller åtminstone några kvarter bort. men det löser sig, jag får kompensationsskriva en annan dag.
så.. nu kör vi, och håller tummarna för att det funkar,
hey ho, lets go!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)