Häromdagen sa de på radion att det värsta som finns är ångest. Ångest i solen. Den sista delen håller jag inte med om, för ångest är värst på natten. Sånt som kryper fram med skuggorna. Det bryter ned på insidan. Man kan inte slå ångest, inte bita eller riva. Bara kväva skrik till det ljusnar.
Det är ändå någon slags trygghet i att veta, att det alltid kommer att vara så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar