Bästa fliken :D

nu går solen upp efter en mycket annorlunda kväll och natt. Det faschinerar mig att jag lyckas dra med folk på de allra knepigaste strapatser.
vad gör man när man har socialiseringsabstinens och det bara kryper i hela kroppen? jo, man åker 2 mil på sin gamla moppe till en närliggande stad.

nu jävlar drar vi!
till macken, för längre än så kom vi inte. ska man tanka underlättar det om man får upp tanklocket, och hej i blåbärsskogen vad det satt fast!

nu jävlar åker vi!
på syrrans moppe, tankar den och.. FRYSER hela vägen. kändes som en hel evighet, asfalten tog aldrig slut. efter sju svåra år såg jag ljuset. glittrande gatlampor i fjärran, vi var nästan framme och..

fan, BROMSA!

en igelkott i mörkret kilar

borde akta sig för bilar

ändå springer den på vägen

inte bra i alla lägen

stanna, det försöker ja

men inte går det särskilt bra

stackars igelkott får smäll

rakt i huvet med en skräll

men klarar sig, det gör han nog..

nej inte tror jag att han dog

han sprang nog in i skogen,

jag körde vidare mot krogen

Woho, framme!

till fots sista biten. vi frös som as. lite liv var det ändå i stan, en och annan filur kryssade sig fram längs gatorna. men sådär vältraffikerat var nog inte dansgolvet i alla fall. om man bortser från 5 min innan stängningsdags, då var det trångt i stället.

jag hade trevligt, och tack elle för att du lät dig övertalas! spontana små äventyr gör mig glad.

macken nästa!

något att äta hade suttit fint, och kanske tom kaffe eller varm choklad. men nehejdu, här har vi minsann inte nattöppet! rulla iväg igen du, och frys benen av dig.

hemfärd under ljusnande himmel.

det var minst lika långt hem..

ibland är det som om man får flera chanser här i livet. jag var nästan hemma när en andra igelkott kilade över vägen, den här gången hann jag bromsa.

över tröskeln och ladda om, på med minst 3 lager kläder. sedan bar det av igen på äventyr med syrran. fast först slukade jag två bananer, trots att jag egentligen inte tycker om sådana.