jag är paranoid när det gäller tågtider. hellre för tidig än för sen, ett djupt rotat motto numera. jag vill absolut inte ha en upprepning av den gången jag skulle resa alldeles för många mil och såg tåget rulla iväg utan mig. resultatet blev.. en massa kaos..
visserligen fick jag choklad av elle, och rejäla aplåder när jag lyckats ta mig till mitt mål, många timmar senare.
just den här dagen kan det ju diskuteras huruvida man behöver vara en halvtimme tidig eller inte. skolan och fysiklektionen jag just lämtat finns 5 min bort.
Ett tåg stannar framför mig, men det är inte det jag ska åka med. Förvånadsvärt många resenärer kliver av och på. En man pratar i telefon, en annan släpar en stor väska efter sig. jag tycker det ser så komiskt ut när folk använder hörsnäcka, det tar alltid lång tid innan jag inser att de inte alls pratar med sig själva.
Konduktörerna står i solen och väntar. jag sitter i skuggan, vilket är både kallt och obekvämt. kan du fatta att jag åkt till skolan för att spela bingo och titta på film!? såhär i efterhand känns det ganska värdelöst. jag kunde varit i stan nu!
7 min kvar.. jag kan ju inte gå bort till bänken och sätta mig nu , då hinner jag ju knappt dit innan jag måste vända igen.
Kan det bli fånigare än att se ut som man pratar med sig själv, och dessutom bryta på norska!?
Ibland är det skönt att vänta på något.. men inte just nu. Jag vill bara sätta mig på tåget och komma iväg. mamma ska hämta mig på station, kan han lägga på någon gång, sen blir det shopping. avslutningskläder ska inhandlas, som alltid i sista sekund. usch, det är så jobbigt att gå i affärer, speciellt om man lider av ständig beslutsångest!
Men shitt, killen med hörsnäcka ska till samma ort som jag.. men det kanske inte var så svårt att räkna ut. vi står ju trots allt på samma perong.
nu var jag så inne i det här att jag nästan missade tåget! får nog vara tacksam att norrmannen pratar högt om allt.
"nu går tåge snart, så"
woah! redan!?
så långt från rutinen
och bänkarna i salen
så långt från plikterna och valen
jag borde vara där
men när allting kryper närmre
är det inte där jag är
sommarkvällarna vid grillen
och moln över vatten
kvällarna och solen, gräset skratten
så långt från stränga sura miner
och hårt knutna slipsar
blanka skor, kavajer
och allt man borde göra, men bara inte hinner
i all min hast råkade jag hamna i samma vagn som min ivrigt snackande medmänniska. norrmannen babblade hela vägen, jag hörde honom säga "det verkar vara överskott på kvinnor här" innan våra vägar skiljdes åt.
bråttom. liiten chans att hinna med tåget.
krångel i stan, kö ut på motorvägen
åh, varför går tiden så fort när den inte ska det!?
flyter på bra, genom ännu en stad. fortfarande på minuten, kan hinna.
fan, broöppning. helvete! men vänta, den är på väg ned.
Alla andra sniglar sig i trafiken, speciellt bilen med släp.
framme!
rusar in, rycker åt mig grejer, fokus!
ut i bilen igen
kör kör kör!!
stannar på stationen, inser att tåget går senare än jag trodde.
så fick man vänta på stationen i alla fall. nu sitter jag på rasseltåg som tjuter och har sig. snart framme i stan.
ikväll blir det tacos och film.
min mamma är den bästa man kan ha. och jag har haft riktigt trevligt idag. bäst var nog när vi drev med syrran, som misstänktes skolka idag.
- var är du?
- vadådå?
- mamma undrar..
- i så fall är jag hemma!
- haha, underbart!
- haha..
- men.. vi är hemma.. så var är du?
- aha.. haha.. jag är med ida!
- men VAR?
- stan, men mamma behöver inte veta!
- underskatta inte din mors intelligens, hon känner dig bättre än du tror..
- fuck you!
- vi har jättekul på vårt cafe i stan..
- men AS! xD
snacka om att falla för eget grepp, mamma och jag hade ju kul åt det i alla fall :D
det har hänt något otroligt idag.. jag köpte klänningar. JAG.
de kommer säkert hänga oanvända i garderoben..
okej, jag måste skylla på något nu.. och det var faktiskt så att en.. underlig unge störde min koncentration. några underliga ungar kanske jag borde säga, för ingen av dem verkade riktigt..ja.. de satt och pratade, skrattade och..ja... en av dem åt glass, och jag lovar, hon åt upp papper och allt!
så det var inte bara mitt fel att jag missade trycka på stopknappen! att svälja min stolthet och avslöja mitt misslyckande kunde jag ju bara inte.. så jag hoppade av på nästa hållplats och sprang som fan hela vägen hem till jenny! ingen verkade lägga märke till min försening, däremot fick jag ett rejält välkomnande.
shitt, jag hoppade nästan ur mina förbrukade skor! det borde vara förbjudet att skrämmas.. fast det är ju ganska kul, då man själv slipper vara offer..
jag älskar er, ni är så sjukt härliga allihop! tacosen var god, även om jag värmde på den några timmar senare.. swing kids är en sjukt bra film, och att se folk slåss om en soffa är ganska underhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar