jag vaknade i morse, och upptäckte till min förtret att jag börjat bli en aning nervös inför det föredrag jag snart skulle hålla. För en gångs skull flöt det på ganska bra vad gäller alla morgonrutiner, om man bortser från frukosten.
Jag anlände i köket, inte alls hungrig, eller ens sugen på något. Efter en stunds manande av mitt envisa ego bestämde jag mig för att några flingor och lite mjölk kanske gick att offra sig för. jo tjena du, jag hade precis fyllt mi djuptallrik med mjölk då jag inser att flingor inte existerar i kastongerna som så fint radats upp på bänken. ÄR det svårt att kasta tomma kartonger!?
med själen svart som sot och ett rejält åskväder i tankebubblan hällde jag över mjölken i ett glas, åt lite gammal sallad från kylen och tömde innehållet i glaset.
man blir så lycklig när frukosten krånglar..
mamma och jag tog en tur i parken innan jag skyndade till skolan av väldigt naturliga anledningar. vi konstaterade att den nya dammen skulle se bra ut, om vattnet vore mindre skitigt.
skynda till skåpet, hämta dator. här måste ett papper skrivas ut, så att jag åtminstone kan läsa innantill under mitt framförande. tror ni inte att min dator vägrar koppla ihop sig med skrivaren? en underbart vänlig själ i form av biblotikarie/något annat som behövs på ett gymnasie hjälpte mig i sista stund. tack för det!
tortyren jag väntat mig visade sig bli en ganska trevlig stund med tyskagruppen. vi hade en del tekniska problem med powerpoint, men sånt är bara stämningshöjande. jag satt bekvämt tillbakalutad och berättade om min münchhausen. Jag slår vad om att de stackarna inte förstod mer än 20%, men nu skall vi inte vara så petiga.
promenad genom skolans korridorer, ett samtal om att hamna vilse under orientering.. och jag som trodde blöta skor pga "genväg" var något att komma med. det finns tydligen de som lyckas springa betydligt mer fel än så. förstå vad förvånad jag skulle bli om jag klev ut ur skogsbrynet och möttes av.. gnuer. dvs, innan jag insåg att djurparken förmodligen inte fanns så långt bort.
att ligga i gräset och studera molnen är bland det bästa som finns, särskilt i gott sällskap. småprata lite, läsa lite biologi, höra maria utbrista "titta vilken liten fågel! och jag som trodde det var en råtta som hoppade runt på två ben.."
när jag var liten skrev jag dagbok en period. det jag skrev varje dag handlade inte om allt möjligt, inte om sådant jag gjort under dagen eller vem jag var kär i. nej, för statestikens skull antecknade jag varje morgon vilken tid jag gick upp, och varje kväll vilken mat jag ätit under dagen. om man nu kan kalla det dagbok. vad jag från början tänkte komma till var, att idag åt de flesta mer än de behövde. och tro det eller ej, på menyn stod sallad! shame on me, men jag var faktiskt tvungen att kasta hälften av allt jag lastat upp på tallriken.
två damer styrde sedan stegen mot det fruktade motionsspåret. "jag vill inte" användes flitigt i konversationerna som hölls på vägen dit.
"vänta, jag måste gömma min vattenflaska först!"
"men.. varför det? jag ska ju sitta här?"
"hela tiden?"
"ja"
"jaha.. ja då var ju det onödigt"
20 sek senare gick startskottet, och flåset påbörjades. hur kan någon vara så dum att han/hon placerar en mördarbacke i början av ett motionsspår!?
oh, kondition är verkligen inte min grej, och hela vägen jobbade min lilla hjärna flitigt. jag grubblade nämnligen över vad det värsta med att springa är.
* håll
* ont i halsen
* att benen till slut inte hänger med, så att varje steg är nära att fälla en mot en plågsam sammandrabbning med den barrtäckta marken
hur spåret sedan tycks förlänga sig självt är och förblir ett mysterium. lite som trappan upp till bowser i supermario64 (innan man fått 70 stjärnor). jag vet inte hur många gånger vi löpte "sista svängen" idag, men vi gjorde det fan bra! jag är så stolt över oss båda två :')
att pallra sig till engelskan var ju ganska onödigt egentligen, men vi hade ganska kul i väntan på nästa steg i livet. har ni tänkt på att vissa har väldigt stora hörselgångar och andra väldigt små? känn efter på polarn imorrn vettja! detamma gäller navlar.. :D
biologi, evolution.. skönt att bli av med det provet, det sista på hela terminen. nu kära vänner lägger jag skolböckerna på hyllan ett tag!
något som är väldigt trevligt är promenader genom stan, speciellt när de inefattar GLASS! jag gjorde en lyckad specialare.åh, ärade vän, jag vill så gärna ha en trumpet. starkt inspirerad av aristocats är jag extremt sugen på att börja lira. stackars familj och stackars grannar. hur som helst stod väntans tider att vänta. vi ämnade fara hemmåt tillsammans med min mor. efter högläsning ur barnbok, sittning i pissmyrsbo, kast med liten peng, letande av liten peng, do you know the muffinman - leken, fågeldansen och den sjukt irriterande sysselsättningen "knyta upp axelbanden på Linas linne" anlände chauffören. pop i bilen, ytterligare väntan och sedan ilfart mot k-gården.
i tron att vi skulle grilla skippades kvällsmat, vilket resulterade i brutal hunger! en pizza införskaffades och förtärdes med minsta möjliga bordsskick. därefter tävlades det i en mängd olika grenar. jag är fett stolt over mitt superhopp som ledde till en fin seger. irma mumsade kex, eleonor kastade boll, och jenny och jag hippelihoppade.
det är lustigt vad tävlingar triggar, folk blir så grymt fokuserade.
GLASS igen, den här gången med fruktsallad.
felix fattade fel, flyttade farbrors förråd
förryckt förräderi, förargligt försenad!
så återstod av dagen, blott några timmar. vi kuckilurade vid fikabordet en lång stund innan gosen styrdes mot annat.
en promenad mot en hemfärd
fyra homo sapiens sapiens vandra
sida vid sida i högfärd
ingen männska skall dem klandra
så når de fram till sist
och fyra blir tre
efter att ha använt en colaburk med list
ja tacka vet ja livskvalitet
adjö till en andra
och så var de bara två
de samtalar en stund med varandra,
ja, tills båda måste gå.
så började min vandring mot stillheten. lugnet slukade mig och solnedgången var fantastisk. jag ställde mig så högt jag kunde, och fotade en flammande himmel ovan hustaken och trädtopparna. jag möttes av hunden, en liten brun sak som gärna talar om att här kommer det besök. de satt på verandan allihop, jag slog mig ned i en ledig stol. myggjäklarna höll på att sluka mig hel och hållen! men jag satt där, med min apelsinjuice och njöt av stunden i alla fall. lyssnade till samtalen som virvlade runt i luften och iphoneapplikationen "högfrekvent ljud som påstås skrämma bort mygg". att cykla hem genom stan sent på kvällen är också så sjukt underbart. allt är så tyst och lugnt. så mysigt på något sätt. och nu sitter jag här, jag som skulle sitta uppe hela natten och vara sådär gehagligt pigg. tji fick jag, för jag är sjukt trött, trots mitt glasskaffe på k-gården. så godnatt min värld.
så slocknade hon som skulle lysa hela natten
så slocknade hon, som vill ta vara på skratten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar