Bästa fliken :D

Det slog mig just att jag nästan alltid är grymt trött när jag skriver här. orden stavas lite hur som helst och meningsbyggnaden blir inte vad den borde vara. Jag ska fixa bilder imorgon, från midsommar tex, men idag orkar jag bara inte. det har varit en lång härlig söndag. Herregud.. söndagar som är mina ångestdagar i vanliga fall.

jag har jobbat idag. fixat kaffe och fika, väntat på besökare och spelat fia med knuff. förlåt, kasta gris också, men det vill jag helst glömma, för det gick inte alls bra. jag har varit seg och klumpig hela dagen, huvudet hänger inte med vad kroppen tänkt göra och tvärtom. jag glömmer saker, tappar saker, blandar ihop saker. en stund var det lite komiskt, men i längden blev det bra drygt. när jag för tredje gången glömde fotot jag fick idag suckade jag djupt inombords. men det man inte har i huvudet får man ha i fötterna, som någon klok människa sagt.


en myra bet mig när vi låg i gräset och solade. det gjorde djävulskt ont! jag har blivit biten förut, men den här myran måste varit dopad, shitt var det värkte i hela armen. i några minuter tvivlade jag på att jag skulle överleva, men när jag insåg hur sjukt patetisk dödsorsaken skulle vara tog jag mig samman och bet ihop. nästa gång någon blir biten av en myra skall jag skratta och låtsas att det minsann inte är så farligt. det är alldeles för ocoolt att erkänna smärtan i framtiden.


under kvällen blev det en del filmtittande. i en av filmerna dök den klassiska scenen upp där det fejkade paret skall bevisa att de hör ihop genom den sanna kärlekskyssen...

jag gick.., nej det gjorde jag inte, jag flög fram på vägen. Eller kanske svävade. Hur som helst är jag säker på att varje steg jag tog var åtminstone en decimeter över marken. Grupper av unga människor stod överallt. De pratade, skrattade och rökte. Dimmiga blickar följde mina rörelser, en och annan ropade något åt mitt håll. Jag gick långsamare och stannade framför en kille som snabbt påbörjat vad som skulle likna en konversation. Jag minns inte riktigt, men troligtvis inledde han med hej. Han presenterade sina vänner, men jag tvivlar på att han kände dem bättre än jag. "Är det här din tjej?" undrade en av dem. Jag såg hur han fick ett finurligt leende på läpparna innan han svarade, "Ja, det här är min tjej.., eller hur?" och tittade menande på mig. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, men sa till slut att "jaa, det stämmer". Killens kompisar tittade storögt på honom, "nää, du ljuger". Han upprepade att jag minsann var tillsammans med honom och jag nickade instämmande. Lite kul var det, att helt spontant bli fångad bara sådär. Hans kompisar skrattade och skämtade, till slut kom någon på iden att det hela skulle bevisas. "Kyss henne rå!" hojtade de. Han tittade snabbt på mig, som för att se efter om jag fortfarande var med i pjäsen.
"kyss varandra då, om ni är tillsammans"