Alltså.. jag börjar trivas i den här gula röran :')
Jag känner mig.. skrölig.. eller kanske skrulig. I helgen skall jag tillåta mig själv att ta det lugnt för en gångs skull, jag behöver andas. Ska försöka kämpa på lite med plugg som skjutits upp alldeles för länge, t.ex. fördjupningsarbetet om Inkariket. Typiskt sån där grej man måste tvinga sig själv att komma igång med.
Det slog mig idag (igen) att det är så mycket man varit med om som bleknar, som bara dyker upp ibland. Rätt som det är får man en flashback och rycks tillbaka till det där tillfället, eller den där speciella perioden. Idag satt jag på den där bryggan igen. Det var nog vår, för den låg uppdragen på land. Himlen var och sådär ofanligt stor och täckt av stjärnor, Vi pekade på dem, och jag antar att jag föreläste om polstjärnan, cassiopeia eller karlavagnen. Det var mörkt trots att det var stjärnklart, och vattnet sköljde emellanåt över stranden. Någon lade sin arm över mina axlar, en annan knuffade försiktigt på en av gungorna i närheten. några satt tillsammans på bryggan och bara andades. Tyst och lugnt.
Det var många år sedan nu, mycket förändras och mycket är detsamma. Det är lustigt vad tiden går fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar