Oh.. nu sitter i mitt rum bland tusen miljoner prylar, med en latte cappuccino i handen, och undrar vad som egentligen hände med den här dagen. Redan i morse gick det ju bra. Jag hade packat igår kväll i förhoppningen att få ta det lugnt på morgonen. Jag borde vetat bättre, det BLIR aldrig någon lugn morgon. Jag försov mig, men skulle hunnit med tåget om det inte vore för att.
1. Pendlarkortet smet iväg i påsen
2. nycklarna till ALLA våra cyklar tyckte att kurragömma var jättekul
3. "Påsväskans" handtag dog av utmattning och lossnade precis när jag tänkt kliva ut genom ytterdörren.
Att jag inte hann äta frukost gjorde inte saken bättre, arg som ett bi var jag när mamma snällt erbjöd mig att åka med henne i stället (efter att hon först skrattat åt mig när handtaget brast, och sedan tvärt slutat när hon sett min min). Faktum är att jag var så sjukt arg att det blev komiskt.
Jag kom lite försent till första lektionen (men det gjorde ju vissa andra också *host*). jag åt för mycket mat och blev asmätt, men det gör jag ju varje dag.. sedan var det dags för kemi, och huvva vad kissnödig jag blev efter ett tag! med benen i kors kilade jag iväg till närmaste toaletter. Men tror ni en stackars individ fick utträtta sina behov i någon av de närmsta toaletterna? NEHEJ! för det var stopp i ALLIHOP! fcuk!
vilket flyt.
Sedan var det så, att jag förra veckan skulle ha vaccinerat mig, och drop-in tider finns BARA på måndagar mellan 3 och 5. i måndags var det så illa att det sköterskan var sjuk-sköterska, och därför var jag tvungen att skjuta upp det till den här veckan.
såå.. jag tog tåget hem, väntade lite för länge på pappa och sedan stressades det iväg.
vårdcentralen var stängd.
assa neeee tangbrd trasgt!!
varför satt jag sjukt länge och försökte laga mitt tangentbord, när allt som behövdes var att jag skulle starta om det? -.- inte klokt..
Hur som helst hade jag ju åkt hem i onödan, IGEN. Kastade i mig mat, skyndade ut till cykeln och.. vem..VEM har sänkt sadeln!?
färden till station kändes som att försöka cykla i en go-kart, satt på tok för lågt!
i stan tänkte jag kika in hos optikern, men det var såklart stängt. jag gick till ica och köpte 400g choklad, utan att ens vara sugen på det. sedan kändes det som om turen kanske var på väg tillbaka. det är så mysigt att gå på stan när det börjar bli mörkt ute och det lyser i alla fönster! (utom optikerns, det var släckt)
Det har blivit något av en tradition att titta på halv 8 hos mig innan dansen. i den rosa soffan kunde jag äntligen slappna av en stund, för att sedan dansa så att jag mådde sjukt illa pga all mat och all choklad. Men kul var det!
Alltid lika kul att få meddelande om försening när man står på perrongen. först några minuter, sedan några till. strax därefter - inställt. bussersättning, yippie! bara att kila över till andra sidan och vänta på bussen. och vänta på bussen. och vänta på.. var fan ÄR bussen!?
En eloge till den hyggliga konduktören som lät oss vänta ombord på ett av tågen som väntade på station. vårt tåg hade krockat med en älg. Känns ju lite överdrivet att en stackars älg skulle dö, bara för att jag har otursdag, men har högre makter fått för sig att det ska vara på ett sätt, så blir det så. Min skjuts orkade inte vänta på stationen, så när jag kom fram, lååååångt efter det att jag borde varit framme, fick jag snällt cykla hem och gnälla så mycket jag ville över att jag inte tagit med vantar. innanför dörren fick jag veta att pappa varit på väg att hämta mig. surt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar